Tänk vad mycket som kunde hända om man tvingades vara inomhus i två månader, vad mycket som missades. Numera delades posten t ex ut på söndagar. Det var en upptäckt som fick Rosa Björkhage att drabbas av den svindlande känslan att livet höll på att springa ifrån henne.
I dryga två månader hade Rosa varit helt isolerad från omvärlden på grund av ett benbrott. Hennes make Ture hade omsorgsfullt skött om henne och varje dag hade de löst korsord tillsammans. Rosa tyckte att Ture hade blivit väldigt duktig på att lösa korsord. Men lite märkligt var det, han som alltid brukade vara så dålig var plötsligt bättre än henne och fort hade det gått dessutom. Kunde det vara hjärnskakningen? Nej, hennes hjärnskakning skulle inte göra honom bättre, utan bara henne sämre. Men vad kunde det då vara?
Vad Rosa inte visste var att Ture fått henne att leva en dag efter övriga världen. Han hade genom att droga henne med en dubbel dos smärtstillande fått henne att tappa tidsuppfattningen. Sen hade han gett henne gårdagens tidning och sagt att det var dagens.
Ture hade i två månader levt i ständig fasa över att Rosa skulle inse att han lurat henne. Hon var en mycket godtrogen kvinna, men även godtrogna kvinnor inser förr eller senare att något inte stämmer. Under tiden som hon varit sängliggande av brottet i lårbenshalsen hade det inte varit någon fara. Det var bara det att Rosa, godtrogen eller ej, hade ett så förbaskat bra läkkött och snart skulle hon vara på benen igen. Då hon blev frisk igen var han verkligen illa ute, men till dess skulle han hålla henne under uppsikt.
Redan innan Rosa kom hem från sjukhuset hade han gjort lägenheten till ett tidens vakuum - han hade petat bort text-tv knappen från fjärrkontrollen och klippt av kabeln till radion. Under det dygn Rosa sov, efter att han drogat henne, ställde han sedan om samtliga klockor.
Hade det varit värt två månaders oro? Jodå, det hade det. Känslan av att få vara bättre än henne i korsordets värld fick honom att känna sig oövervinnerlig. Genom att låta henne leva en dag efter alla andra kunde han i lugn och ro memorera lösningen av korsordet i dagens tidning (som han gömde i källarförrådet). När sedan han och Rosa löste (gårdagens) kryss så kunde han redan alla svaren. Men det fick inte bli för uppenbart! Då och då frågade han henne om hon visste svaret och ibland låtsades han tveka lite. Det krävdes alltså ett visst mått av skådespeleri (som tur var hade Ture tidigare varit med i den lokala teatergruppen ”Firma Revy”).
Men nu var Rosa uppe på benen igen och Ture försökte i det längsta hålla henne inomhus med förmaningen att hon ”skulle låta benet läka riktigt innan hon begav sig ut på äventyr”. Rosa lät sig hållas ett par dagar.
En dag när Ture var ute bestämde hon sig för att det nu var dags att gå utanför dörren. Det fanns en massa smutstvätt som skulle till tvättstugan och det passade ju bra som en provrunda för att se att benet hade läkt klart.
Färden till tvättstugan visade sig inte vara några problem, hennes goda läkkött hade gjort att benet var helt återställt. Hon visste att Ture bokat tvättid just denna dag, så hon blev väldigt förvånad när hon fann Maks Thelin tvättandes där inne. ”Ursäkta mig Maks, vad är klockan?”. Maks, som var upptagen med att dosera sköljmedel, räckte bara fram sitt fickur till henne. ”Men käre lille vän, du har ställt din klocka fel. Den går ju ett dygn för fort!”. Maks försökte förklara för henne att klockan var rätt inställd, men hon vägrade till en början att tro honom. Hans ärliga uppsyn fick henne dock att inse att han inte ljög för henne. Men det innebar ju att… Kunde det vara så att… Han måste ju… … komma från framtiden. Maks Thelin måste komma från framtiden! Hon vände sig genast om och skyndade ut ur tvättstugan.
Rosa blev djupt skakad av insikten att hon alldeles nyss träffat en människa från framtiden. På darriga ben halvsprang hon upp för trapporna, upp till lägenhetens trygghet där hon skulle vänta tills Ture kom hem och sen berätta för honom. Vad spännande han skulle tycka att det var! Och vad avundsjuk han skulle bli att just Rosa, Rosa som varit isolerad i två månader, hade träffat en människa från framtiden.
Men varför åkte en man från framtiden tillbaka i tiden för att tvätta? Hade han fått slut på sköljmedel då han tvättade i framtiden? Eller kunde det vara som i den där robotfilmen med den stilige tysken i huvudrollen, att Maks Thelin hade åkt tillbaka i tiden för att skydda henne? Men skydda henne från vad och vem? Ja, så måste det förstås vara!
Alla dessa tankar fick henne att bli rädd. Hon låste dörren och tog fram den vassaste kniven ur lådan (vilket alltså inte var henne själv). En mördarrobot ute efter henne! I filmen med den stilige tysken hade skyddsroboten räddat den unge pojken från mördarroboten. Om nu Maks Thelin kom från framtiden för att skydda henne så innebar det att hon måste hålla sig nära honom. Det allra bästa vore i så fall att stanna inne i lägenheten så att Maks visste var hon var så att han kunde skydda henne om mördarroboten skulle dyka upp.
När Ture kom hem från sin promenad (han hade egentligen suttit i källarförrådet och memorerat dagens korsord, som de skulle lösa imorgon) fann han Rosa sittandes i fåtöljen med en kökskniv i handen. Hon verkade alldeles uppriven. Hans första tanke var att hon avslöjat honom och att hon nu skulle knivmörda ihjäl honom för hans lögn. Instinktivt höjde han armarna för att skydda ansiktet om hon skulle gå till anfall. Då hon inte visade några tendenser till att attackera honom så sänkte han händerna igen och frågade vad som hade hänt. Rosa berättade allt, att hon träffat en man från framtiden, att en mördarrobot skulle mörda henne och att hon skulle stanna inne i lägenheten resten av sitt liv för att undvika mördarroboten.
Under bråkdelen av en sekund undrade Ture om han skulle ringa ambulans, men sen insåg han att det som hänt Rosa faktiskt gynnade honom. Nu kunde han upprätthålla sin lögn för alltid. En känsla av eufori drog genom honom. Tänk på alla korsord han skulle kunna briljera med!
Over and out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar