I takt med att solen klättrade upp över horisonten förberedde sig Merit för sin stora dag. Hade hon tänkt på allt? Jodå, så långt hon kunde se i alla fall. Bullarna var bakade, försäljare ordnad, "pittsan" beställd och lokalen bokad. Hon hade hyrt ortens lilla sporthall eftersom hon ville ha en känsla av närhet mellan sig själv och besökarna. I en stor lokal kunde det lätt bli så att folket drogs ut till kanterna, bort från henne.
Hon kände på sig att det här skulle bli en dag att minnas.
Samtidigt sov Henry Blomgren. Och drömde. Han drömde om barn med röjsågsklingor som händer och trimmerhuvuden som huvuden. Han drömde om barn som var till hälften cyklar och till hälften barn (som en slags modern motsvarighet till en kentaur). Barnen cirkulerade runt honom, de skrek "Paaappaaaa!" med röster som påminde om röjsågsmotorer och cyklars ringklockor. De cirkulerade runt honom i snävare och snävare cirklar. Röjsågsbarnen slog ihop sina klingor med metalliska smällar och drog dem efter golvet så att ett metalliskt surrande uppstod. De rörde sig närmare honom, fortfarande i cirklar. De kom närmare och närmare. Röjsågsbarnen sträckte ut sina klingor mot honom, nu var de bara två meter ifrån honom. Deras ögon var helt tomma, de såg ut som hålet i topplocket då tändstiftet var bortskruvat. Cykelbarnens ringklocksröster blev mer och mer högljudda ju närmare de kom.
Nu var de bara en meter ifrån honom. Han försökte backa undan från dem, men eftersom de cirklade runt honom var det omöjligt. En halv meter kvar mellan honom och dem. Nu kunde han känna luftdraget från de roterande klingorna.
Ett starkt, bländande, ljus lyste upp i horisonten (var han utomhus eller inomhus?) Ljuset, som var starkt som en svetslåga, kom snabbt närmare. Han försökte titta bort men kunde inte. En kontur urskiljdes ur ljuset. Det var en människa på en vit häst. Det tycktes som om hästen skapade det kraftiga ljuset. Ljuset reflekterades i den rustning som människan bar. "Var inte orolig Henry!" ropade rösten. Rösten var välbekant, men han kunde inte placera den. Ryttaren hade nu kommit så när att han såg vem det var. Herr Yang!
Det ljus han trott kom från hästen visade sig istället komma från ett par vita tubsockar som herr Yang viftade med som en piska mot monsterbarnen. Barnen skrek med sina röjsågs- och ringklocksröster och flydde mot en skog (hade den funnits där tidigare?). Här var han, Henrys riddare i vit rustning - herr Yang.
Henry vaknade. Vilken otäck men ändå underbar dröm. Likt en sockerbit i kaffe löstes drömmen upp i fragment. Skulle han våga berätta för herr Yang hur han kände?
Glenn Sikbäck sov han med. Och drömde han med. I drömmen var han tillbaka i Värmland. Han var i sin gamla lägenhet och trots att det spelades hårdrock på radion i bakgrunden så kände han inget begär efter sprit. Hans gamla krökarpolare satt på samma ställe som vanligt, i den extremt slitna och smutsiga blommiga soffan (som han en gång ärvt av sin faster). I ena hörnet satt "Ruby Tuesday" på en stol. Hon tycktes vara den enda som märkte att han var där. Hon stirrade på honom med en ilsken blick. Hon reste sig upp från stolen och gick fram till radion. Judas Priest "Breaking the law" byttes mot Hank Williams gälla stämma. Hon pekade på honom då Hank sjöng "Don't come back now, it is too late - my love for you has turned to hate". Glenn försökte prata med henne, men det gick inte att få fram ett ord.
Han vaknade med ett ryck, för andra gången inom ett dygn. Vilken konstig dröm! Kunde det verkligen vara så att hon hatade honom? En klump bildades i hans mage. Även om han lugnades av tanken på basaren så kunde han inte somna om. Hata?
Det var inte bara Merit Lenndo som var vaken vid gryningen. Rosa Björkhage satt även hon vid köksfönstret och tittade ut. Hon spejade efter mördarroboten. De tecken hon hittat i tidningen de senaste dagarna varnade om att roboten höll på att närma sig. Kunde hon verkligen förlita sig på att Maks Thelin kunde rädda henne? Hon var tveksam, så därför satt hon nu här, och tittade efter någon med röda lysande ögon ute på gården. Hon var inte riktigt säker på det där med de röda ögonen, men hon tog för givet att det skulle vara så eftersom det var så det varit i filmen med den stilige tysken.
Inne i sovrummet sov hennes make Ture. Han vred och vände sig oroligt i sömnen. Han drömde mardrömmar om hur Rosa, till hälften människa och till hälften robot, rispade honom med knivar så att han blödde ihjäl. När han vaknade var sängkläderna våta av svett och en kudde var sönderriven så att det låg dun över hela sängen. Han var orolig över Rosa, hon hade blivit så inåtvänd på senare tid. En ljusglimt var i alla fall att hon numer gick ut, så mycket hade samtalen med Merit hjälpt, men hon vägrade tala om var hon gick. Då han frågade muttrade hon bara fram något ohörbart innan hon smällde igen dörren. Kanske skulle det ordna sig om han tog med henne till basaren? Lite liv och rörelse runt omkring sig kanske var vad hon behövde. Lugnad av den tanken lyckades han somna om.
Endast paret Thelin/Yang sov drömlöst. På basaren skulle de för första gången visa sin kärlek öppet och även om fru Yang känt samvetskval över att herr Yang kanske var där, så sov hon ändå fridfullt.
Over and out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar