Flytten till Fasadgränd var tänkt att bli starten på ett nytt liv för Glenn Sikbäck. Det var dock inte tänkt att det nya livet skulle sakna... liv. Här inne i lägenheten på Fasadgränd hände ingenting. Det var så tråkigt att klockan hade stannat (men det visade sig vid en närmare titt bero på gamla batterier).
Till en början hade han tänkt hålla sig inomhus för att minska risken för att få höra hårdrock och på så sätt återfalla i spritdjävulens kalla men fasta grepp. Säga vad man ville om hårdrocken, men den var det då fart i, det hände någonting (med sponken också för den delen). Ganska snabbt kom han till insikt att det fanns ett liv även utanför de fyra väggar som lägenheten utgjordes av och efter att ha lyssnat på ”Green green grass of home” insåg han att även fängelser har fyra väggar och att lägenheten på sätt och vis blivit hans fängelse. Det var dags att gå ut och möta världen!
Ute i trapphuset hade han tittat på anslagstavlan och där, bland alla ”Katter söker fodervärdar”, ”Har ni sett fru Yang?” och ”Röjsågsdelar köpes!” anslag, fanns det ett som stack ut ur mängden, ett handskrivet:
JESU KRISTI KYRKA AV VAD SOM KOMMA SKALL
Söker medhjälpare till Basaren i kyrkans ära!
Vill du hjälpa till?
Tag då genast kontakt med översteprästinnan Merit Lenndo på Fasadgränd 2b 2 tr.
What would Jesus do?
Jesu Kristi Kyrka Av Vad Som Komma Skall – kyrkan för ALLA.
"What would Jesus do?" Ja, vad skulle Jesus ha gjort frågade han sig. Jesus kändes som en reko kille, så han skulle nog ha hjälpt till. Att Kris Kristofferson skrivit en låt om Jesus skapade dessutom en anknytning till countrymusiken och eftersom han dyrt och heligt vigt sitt liv till countryn så tog han det som ett tecken för att söka upp denna översteprästinna. Detta var en möjlighet! Kyrkor brukade väldigt sällan ha något med hårdrock att göra och om han bara kunde undvika hårdrocken så skulle det inte bli några problem att hålla sig undan nattvardsvinet.
Istället för att bege sig ut och möta världen gick han upp för trapporna. Han tvekade en stund innan han ringde på dörren. Var det ett misstag? Nej, det var precis vad Jesus skulle ha gjort och Jesus verkade vara en reko kille. Glenn harklade sig, drog ett djupt andetag och ringde på.
Det var en gammal tant som öppnade dörren. Glenn frågade efter Merit Lenndo och fick till svar att det var översteprästinnan Merit Lenndo han pratade med. Tanten hade ett väldigt intagande leende, men det var något med hennes blick som fick det att krypa i skinnet på honom. Han hade väntat sig att se den äkta kristnes fromma blick i tantens ögon, men istället hade han mötts av den kristne fundamentalistens intensiva stirrande. Det kändes som att hennes ögon skar som laserstrålar i hans inre, som om hon genom att titta i hans ögon kunde se alla hans innersta hemligheter.
Plötsligt hörde han Kris Kristoffersons röst inne i huvudet ”Glenn, don’t you know she’s the devil? She’s everything that you ain’t, hiding evil intentions under the smile of a saint”. Han sköt bort tanken (var det ett varsel?) och berättade sitt ärende för tanten. Tanten bjöd in honom.
Hon berättade hur Gud kontaktat henne genom ett änglaspel och att hon nu skulle ordna en basar för att den nystartade kyrkan skulle få in pengar. Hon berättade att Glenn (som nu hunnit presentera sig) var den förste som anmält sitt intresse för att hjälpa till och att han därför fick ansvaret för att sköta bakandet av de bullar som skulle säljas.
Han lugnades av att hon åtminstone pratade som en normal människa, den där påstridigheten hos andra religiösa fanatiker lyste med sin frånvaro. Men varför fanns det en blodfläck på den gula vaxduken? Oron steg återigen, hade hon mördat någon här inne!? Tanten såg honom titta på fläcken och förklarade då att det var på precis det stället hon befunnit sig när Gud talat till henne. Glenn ryckte mentalt på axlarna och tänkte att det var en förklaring god som någon. Han kände sig så ensam att han inte kunde kosta på sig att oroa sig. Hellre fria än fälla, det var vad han skulle göra. Han tackade för sig och gick ner till sin egen lägenhet.
Baka bullar? Det var något han aldrig hade gjort förut. Men han tyckte om doften av nybakade bullar, ibland hade det doftat så då någon av hans hårdrockskompisar gjort en sats hembränt. I hans nya liv måste det naturligtvis finnas plats för nya saker och om countrymusiken var den första, så fick bullbakande bli det andra.
Det visade sig att Glenn Sikbäck var ett bullarnas underbarn. Han behövde knappt titta i den kokbok han genast sprungit iväg och köpt innan han förstod hur han skulle göra. Perioden utan hårdrock och sprit hade skapat en slags intellektuell renässans hos honom. Numera såg han samband och logik där han förut endast sett mumbojumbo.
Han bakade, och som han bakade! Det var som om det fyllde det hål som fanns i honom nästan lika bra som spriten hade gjort. Doften av kanel och smält smör fick honom att känna en inre frid som han inte känt sedan barndomens julaftnar.
Det här var vad han hade letat efter.
Over and out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar