Han låg kvar en stund i sängen, han ville inte lämna den värme som fanns under täcket. Fönstret i sovrummet hade varit öppet för vädring under natten, så det var friskt på gränsen till kyligt därinne. Herr Yang tyckte att det var kallt inne i rummet, i sitt nyvakna tillstånd tyckte han sig till och med se frost på elementet som satt under fönstret. I takt med att sömnen drevs bort från hans medvetande insåg han att det inte var frost, utan damm (sen när var frost grått för den delen?). Dammet fick honom att tänka på fru Yang. Under hennes tid fanns det inget damm på elementen (han kände det som att han nu levde enligt tideräkningen "Efter fru Yang" - e.fY). En glimma hopp lyste upp inom honom, kanske skulle det bli mindre damm med Henry Blomgren?
Han började, motvilligt, förbereda sig på att krypa fram från under täcket. Det hade blivit dags att kliva upp innan väckarklockans skränande började igen (för första gången i sitt liv hade han snoozat, vilket sa ganska mycket om hur hans liv var nu e.fY). För att inte dra ut på plågan hävde han sig ur sängen. Han ryckte till då fötterna träffade golvet. Var detta vad som menades med kalla fötter?
För att få så lite kontakt med det kalla golvet som möjligt så hoppade han på tå ut ur sovrummet, precis som en asiatisk version av Barysjnikov. Som en älva studsade han graciöst in på toaletten där han lovordade golvvärmen. "Kontor" stod det på skylten som satt utanpå badrumsdörren (den satt kvar sedan fru Yangs tid, alltså i den tid som inte var e.fY) och därinne, inne på "Kontoret", satt han en lång stund. Han tänkte över sin situation.
Det fanns egentligen ingen tvekan om han skulle gifta sig idag eller inte. Henry kompletterade honom på ett bra sätt och även om han inte var så fysiskt attraherad av Henry så blev han i alla fall intellektuellt stimulerad. De hade en bra personkemi helt enkelt. Och dessutom var han ju så ensam sedan fru Yang lämnat honom.
Det hade varit Henrys idé att de skulle gifta sig och herr Yang hade inte vågat säga nej av rädsla för att Henry också skulle lämna honom. Men han var inte alls tveksam över giftermålet, det var en acceptabel uppoffring för att slippa vara ensam. Det fick gå an helt enkelt.
Merit Lenndo hade kommit förbi dagen innan för att höra sig för om det gick för sig att ett till par gifte sig samtidigt. Både Henry och han tyckte att det var bra, eftersom det skulle ta bort en del av uppmärksamheten från deras man-man kärlek.
Medan herr Yang satt inne på "Kontoret" funderade han över vilket det andra paret kunde vara. Rosa och Ture Björkhage som skulle förnya sitt äktenskap i Merits kyrka kanske?
Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar