Dagen för bröllopet var här. Nej, rättade hon sig, dagen för bröllopen var här. Det var trots allt två vigslar det handlade om. Merits stora dag hade kommit. Frågorna hopade sig i hennes huvud. Var denna dag höjdpunkten i hennes liv? Hade 82 år på jorden kulminerat i denna dag? Var det tack vare det här som Gud gett henne uppdraget att starta en kyrka?
Tanken om att dagen skulle vara hennes livs höjdpunkt fyllde henne med ett inre lugn som hon inte tidigare känt. Om det var så att hon levt 82 år i väntan på den här dagen så borde det innebära att inget skulle gå fel. Gud skulle se till att det blev en dag att minnas. Om Gud dessutom gett henne uppdraget att starta kyrkan för att samla upp samhällets utstötta och låta dem gifta sig med varandra, så borde det innebära en fin dag för alla inblandade. Men var hennes kyrka som ett slags uppsamlingsfilter för det som svenska kyrkan vägrade acceptera? Det var en tanke som gav henne en snabbt övergående känsla av bitterhet. Hon tyckte genast att hon var löjlig som kände denna bitterhet, hennes nya liv som översteprästinna var trots allt tusen gånger bättre än den undanskymda tillvaro som hon levt tidigare som ensam änkefru.
Allt var planerat och klart. Sporthallen var hyrd, Glenn hade bakat bullar och bröllopstårtor och de hade kommit överens om att Glenn skulle ta hand om musiken också.
Arbetsivern hade vaknat i Glenn Sikbäck i samma ögonblick som Merit berättade om planerna för bröllopen. Hans passion för att baka hade inte blivit mindre på grund av debaclet med basaren. Bakandet inför bröllopen hade gett honom en stunds respit från ångesten över att han druckit. Han hade dessutom tagit på sig ansvaret för att ordna musiken. Allt för att arbetsdjävulen skulle hålla spritdjävulen borta.
Till en början hade han tänkt att musiken skulle vara traditionell, ända tills han kom att tänka på att han inte kunde spela ett enda instrument. Det skulle alltså krävas musik från en orkester eller en skiva. En orkester skulle bli för dyr, det insåg han direkt. Det återstående alternativet var alltså att ta med sig en skiva, men det skulle bli svårt att hitta en skiva som skulle täcka upp ett bröllops alla behov, t o m för en sann countrysiast som honom själv. Men ett blandband skulle fungera! I jakten på den perfekta musiken till ett bröllop hade Glenn botaniserat i sin skivsamling. Han hade varit så inne i musiken att han nästan glömt bort att baka, men bara nästan.
I takt med att bullarna blev färdiggräddade började Glenn fundera mer och mer över sitt blandband. Det var ju egentligen väldigt opersonligt att ta med sig ett kassettband till ett bröllop. Det skulle bli en dag att minnas för dem som gifte sig och han ville inte att det de skulle minnas var att ett kassettband stod för musiken.
Kunde han sjunga själv? Liksom alla bra idéer så kom det som en blixt från klar himmel. Han hade i och för sig inte sjungit sedan lågstadiets juluppträdanden då han var liten (om han bortsåg från flera års fylleskrål till hårdrocksmusik). Hans fröken i andra klass hade en gång sagt att han hade en mycket vacker röst och trots att det var på andra sidan puberteten så kunde väl inte målbrottet ha raserat hela skönheten i hans röst? Han bestämde sig för att försöka. Musiken i bröllopet skulle han stå för själv, av Glenn och med Glenn.
Nu var allt klart inför bröllopet – Merits stora dag.
Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar