Hon passerade en busskur där ett par av a-lagets representanter satt och stärkte sig med något värmande i flytande form. Hon började gå över gatan för att kunna ta en vid sväng, för att slippa möta "Les Misérables" i busskuren.
Ett ljus gick upp i hennes huvud!
Hon gick fram till busskuren och frågade de som satt där om de inte var hungriga. De svarade att de visserligen var hungriga men att det inte gick att göra något åt. De blev lite skrämda av den där starka lystern i hennes ögon (som nu återvänt då Merit vädrade nya medlemmar till kyrkan). Merit berättade om all "pittsa" som fanns hemma hos henne och bjöd med dem hem. De resonerade sinsemellan över erbjudandet och kom fram till att en gammal tant knappast kunde mörda dem, den galna blicken till trots. Under färden till Merits lägenhet berättade hon för dem att hon var översteprästinna i en kyrka. Detta imponerade stort på hennes följe, som med ånger i blicken kände sig illa till mods över att vara onyktra i sällskap med en präst. Då hon kände att hon fått kontakt med dem talade hon också om hennes lilla krav för att de skulle få äta av "pittsan". Alla i sällskapet var överens om att gå med i en kyrka (fanns kyrkan ens på riktigt och var tanten riktigt klok?) var ett litet pris att betala för att för första gången på flera veckor äta sig riktigt mätta. Gruppens självutnämnde ledare, en stor karl med yvigt skägg och dålig hållning, sa med amerikansk brytning:
-"Is there something lurt med det här?" Merit lugnade dem med att säga att hon, som förvirrad tant, hade råkat beställa för mycket "pittsa" till ett möte i kyrkan och att det därför blivit över.
På Fasadgränd 2b blev det därför en pizzafest som senare kom att kallas för den moderna motsvarigheten till "Taberaset i Katthult". Kyrkan fick ett uppsving i antalet medlemmar och Merit började återigen tro på en framtid för "Jesu Kristi Kyrka Av Vad Som Komma Skall".
Over and out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar