Merit Lenndo hade inte sovit på 96 timmar. Det var tankar om den stundande basaren som hållit henne vaken i flera dygn. Normalt skulle en gammal tant falla död ned på stället vid en liknande situation, men det här var vare sig en normal 82-åring eller en normal situation. Det här var översteprästinnan Merit Lenndo på uppdrag av Gud fader själv. Hon drevs av den religiösa fanatikerns iver att fullfölja sitt kall. Det fanns så mycket att göra!
Herrens sätt att arbeta var minst sagt outgrundliga, men Merit klagade inte. Den där snuskhummern Henry var som en skänk från ovan, cykelantastare eller ej. Nu hade snöbollen börjat rulla, först Glenn och nu Henry. Basaren var äntligen på gång! Det enda smolket i glädjebägaren var att det saknades en försäljare. De 3000 förväntade besökarna skulle inte stanna kvar länge om det inte fanns mer till buds än bara mat och fika (även om ”pittsan” enligt Merit var en stor publikmagnet). Men det skulle ordna sig. Allt skulle ordna sig så länge hon var stark i sin tro och med tanke på alla lösa trådar som Gud knutit ihop för hennes räkning de senaste dagarna så kändes det inte omöjligt. Det skulle lösa sig!
En våning under Merit Lenndos lägenhet lyste flitens låga, den lyste till och med starkare än ugnens sken. Glenn Sikbäck bakade som om det inte fanns någon morgondag. Han hade nått ett närmast transcendentalt tillstånd. ”Det måste vara så här det känns att meditera” tänkte han. Allt upprepades enligt ett mönster – blanda, knåda, kavla, sockra, grädda. Mönstret upprepades, fortare och fortare. Värmen från ugnen, arbetsivern och det hårda kroppsarbetet gjorde att han i dubbel bemärkelse drabbats av feber. Hade han haft anlag för det paranormala fenomenet ”spontan självantändning” så skulle han för länge sedan ha brustit ut i flammor.
1200! Så många bullar var det som skulle bakas enligt översteprästinnan. Hon verkade vara så engagerad över basaren att Glenn skulle göra allt i sin makt för att baka de 1200 bullarna. Det skulle bli svårt, men inte omöjligt. Han började tycka riktigt bra om översteprästinnan och kunde inte förstå varför han överhuvudtaget känt oro inför henne. Den där referensen till ”The Silver Tounged Devil and I” kändes numera väldigt malplacerad (han började tro att det bara var countrysiasten i honom som försökte glänsa med sina kunskaper). Hon var en väldigt fin och trevlig gammal dam, faktiskt det närmaste han varit en riktig vän sedan han lämnade ”Ruby Tuesday” i Värmland.
Två våningar under Merit Lenndos lägenhet satt herr Yang vid sitt köksbord. Han funderade på ett sätt att lansera sin strumpprenumeration. Alternativen var många: tv-shop, radioreklamer, direktreklam, produktplacering i filmer... Ja, alternativen var många, men de var också svåra att genomföra. Och dyra. Det herr Yang behövde var någonting med en lokal anknytning att börja med, någonting som fanns nära. Kanske fanns det någon marknad i närheten? I hopp om att hitta en marknadsplats att påbörja sin försäljning beslutade sig herr Yang för att gå ut.
Redan ute i trapphuset hittade han det han letade efter. En basar! Det skulle bli det perfekta forumet att introducera sin produkt. ”Kontakta översteprästinnan Merit Lenndo” stod det på flygbladet. Trots att de bott i samma trapphus i flera år visste herr Yang inte att Merit Lenndo var en översteprästinna. Kunde hon ha blivit en sån där religiös dåre när maken dog? Tanken oroade honom lite, men han skulle ändå gå upp till henne, en sån här chans kom inte varje dag!
Han knackade på dörren. Hasande steg hördes inifrån lägenheten. Dörren öppnades av vad som såg ut att vara världens äldsta människa. Hon hade enorma svarta påsar under ögonen och rörde sig sakta, drömliknande, som en sengångare. Men ögonen var klara och visade inga tecken på trötthet. Igenkännandet dröjde ett tag, men sedan blev herr Yang inbjuden i lägenheten.
Herr Yang presenterade sina planer för Merit Lenndo, som blev eld och lågor. En försäljare var precis vad hon behövde! Merit, som länge tänkt på vad hon skulle säga vid ett sånt här tillfälle, sa:
-”Kan du tänka dig att sälja strumporna genom ”Jesu Kristi Kyrka Av Vad Som Komma Skall”? Då når du ut till en större målgrupp samtidigt som produkten får en större trovärdighet. Dessutom skulle kyrkan kunna ordna fram en medhjälpare till dig”.
Herr Yang var imponerad över det han nyss hört. Om han fick en medhjälpare så innebar det att han var någons chef. På snusfabriken hade han, som lokalvårdare, stått lägst i rang. Men om han fick en medhjälpare så kanske det skulle imponera på fru Yang om hon skulle dyka upp på basaren?
Så fick det bli! Från och med den stunden var också herr Yang en del av ”Jesu Kristi Kyrka Av Vad Som Komma Skall”.
Over and out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar