Merit Lenndo var besviken. Det hade inte blivit någon tillströmning av vare sig medlemmar till den nya kyrkan eller medarbetare till basaren i kyrkans ära. Gud som hade sagt att ”människor ska komma till kyrkan och gå samman kosmiskt”, men de lyste fortfarande med sin frånvaro. Kunde det vara så att Gud testade hennes tro, som han testat Job? Förvisso hade Gud gett djävulen tillåtelse att ta ifrån Job alla ägodelar och göra honom sjuk för att pröva hans tro, men var det inte också en prövelse i miniatyr att Gud inte höll det han sagt till henne?
Förutom att värva medlemmar hade Merit försökt att sammanställa en skrift om vilka regler som gällde för ”Jesu Kristi Kyrka Av Vad Som Komma Skall”. Det var svårt att avgöra vilka värderingar som skulle genomsyra verksamheten. Eftersom det var henne som Gud hade tagit kontakt med, så ansåg Merit att hennes egna, privata, åsikter borde väga tungt. Men vilka var hennes åsikter egentligen? Det enda hon kunde komma på var att medlemmarna i kyrkan skulle hålla en bra munhygien (som gammal fluortant låg det henne varmt om hjärtat). I stadgarna skrev hon det som ”Du skall helga din andedräkt”.
Men ”Kosmiskt”? Merit tolkade det som att hon inte fick vara för trångsynt, det skulle vara en kyrka för alla. Det gällde alltså att tänka utanför lådan. Hon skulle till exempel kunna servera både bullar och en sån där jättestor varm macka, ”pittsa” hette det visst, på basaren. Det var den sortens nymodigheter som skulle locka både svenskar och dem från andra länder! Hon berömde sig själv.
Basaren var ett orosmoment, men kanske var det då Gud skulle se till att människorna kom? Stärkt av detta beräknade hon att det skulle komma omkring 3000 besökare till basaren och att varje enskild besökare skulle äta 4 bullar. 12000 bullar! Den där Glenn verkade vara en fin ung man, men han var inte mer än människa, å andra sidan hade han tagit på sig ansvaret för bakningen och kanske kunde han, likt Jesus trollade med fiskarna, göra nog med bullar åt alla. ”Pittsan” skulle hon beställa från en, för ändamålet avsedd, restaurang. Hon kände ett sting av smärta vid tanken på vad det skulle kosta, förhoppningsvis skulle hennes älskade pension räcka.
Trots all denna planering kände hon ett visst tvivel. Hon var i behov av råd från en högre makt. Änglaspelet hade stått undanstoppat i ett skåp sedan uppenbarelsen, men nu var det dags att ta fram det igen. Med förhoppningen om att återigen upprätta en direkt anslutning till Gud gick hon för att hämta värmeljusen. Efter en stunds letande insåg hon till sin förfäran att det inte fanns ett enda ljus kvar i hela lägenheten. Hennes hetsiga temperament hade hållit sig borta ända sedan uppenbarelsen, men nu kom det tillbaka i all sin prakt. ”Smack!” lät det när hon slog till kylskåpsdörren med en rungande örfil. Kortet på Kurt (måhanvilaifrid) föll ner på golvet. Som alltid fick tanken av Kurt (måhanvilaifrid) henne att lugna ner sig. Hon plockade upp kortet (varför tycktes golvet vara längre bort då man blev gammal?) och satte försiktigt fast det på kylskåpet igen. Det var inte värre än att hon fick gå ner i källarförrådet, där Kurt (måhanvilaifrid) förvarade det konkurslager av värmeljus som han köpte strax innan han dog.
I källarförrådet hade hon inte varit sen Kurt (måhanvilaifrid) dog. Hon tyckte inte om förrådet eftersom det luktade som det förgångna och påminde om bättre tider. Men nu hade hon inte så mycket val. Ville hon få råd från Gud så var hon tvungen att hämta värmeljusen där (att köpa nya kom inte på fråga, ”pittsan” skulle ta merparten av pensionen). Hon stannade till utanför dörren till förrådet. Där hade någon lustigkurre skrivit med tusch ”Here I sit broken hearted came to …” (de tre sista orden var oläsbara). På andra ställen stod det ”Akta dej för ägaren til föråd 37!!!” och ”Ägaren til föråd 37 är knäp!!!!”. Nej, nu hade hon inte tid att stå här och läsa längre. Gud var en upptagen man som inte kunde vänta på henne hur länge som helst. Men, hördes det inte något ljud där inifrån? Det lät som en pumps väsande och en gräshoppas gnidande i kombination med ett taktfast dunkande. Vad kunde det vara? Säkert bara ventilationen!
Hon öppnade dörren och i samma ögonblick såg hon honom. I ett av förråden låg en man utan byxor tillsammans med en cykel. Av mannen tafatta försök att skyla sig att döma så låg han inte där för att ta en tupplur. Nu förstod hon var ljudet hon hört kom ifrån.
Henry Blomgren hörde aldrig fotstegen utanför dörren. Han hade allt fokus på den passionerade stunden med cykeln. Inte förrän han hörde dörren öppnas hade han reagerat. Han försökte dra upp byxorna, men de fastnade i cykelns pakethållare. Här var han, tagen med byxorna nere!
”Jag bara… Du ska inte tro att… Det här ser säkert ut som… Oj! Oj! Oj! Du får inte säga något!” Sa han tätt följt av ett nervöst skratt.
Merit Lenndo jublade inombords. En ensam och förvirrad själ var precis vad kyrkan behövde! ”Ta på dig byxorna min gode man, det finns något vi måste prata om” svarade hon.
Och på det sättet värvade ”Jesu Kristi Kyrka Av Vad Som Komma Skall” sin första medlem.
Over and out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar