Det stora allvaret

Bland det roligaste jag vet är människor som tar sig själva på för stort allvar. De är så allvarliga i allt de gör att allt de gör blir roligt, trots att eller kanske tack vare, att det inte är meningen att det ska vara roligt. Det ligger en slags tragikomik över deras sätt att vara, uppfattningen och överskattningen av den egna förmågan och oförmågan att inse det själva. Deras självbild är snarare uppvriden än snedvriden.

De är verklighetens "straight man", ni vet den ena parten i en komikerduo som spelar allvarlig för att förstärka pajaspartens komik - den som får en paj kastad i ansiktet. De allvarliga (de skitnödiga som Blondinbella skulle säga) är "straight men" och övriga mänskligheten är pajasen i verklighetens komikerduo.

Jag hittade en blogg av en sådan gravallvarlig människa, en person som faktiskt har anknytning till både Umeå och Handelshögskolan. Jag vågar dock inte länka bloggen eftersom personen i fråga verkar ta sig på så stort allvar att han (självklart är det en man!) säkerligen googlar sig själv och sin blogg ett par gånger om dagen.

Utmärkande drag för personer med för stort allvar:

1. De poserar alltid på bild, oavsett situation då bilden tas.

2. De har udda intressen (riskhantering!?)

3. De varumärkesskyddar sina bloggar.

Med risk för att kasta sten i glashus /Albin