Jag kände mig nästan skändad. Vad hade jag gjort för att förtjäna ett finger egentligen? Var det för att jag gick draperad i flanell på överkroppen? Var det alltså ett slags hatbrott (grundat i avundsjuka)? Med tanke på hur fördelningen ser ut bland flanellskjortebärare så gjorde de lite av ett risktagande. Tänk om jag hade varit en tough-guy! (och för den som undrar så tillhör jag alltså kategorin "De som tycker att det känns som att gå klädd i en kram").
Jag förstod att de skulle vara vid rockfesten senare på kvällen så jag hade god lust att "go Karl-Alfred" och slå in tänderna på dem (det hade varit roligt att se dem försöka "spela Allan" utan smajlklaviatur). Men det gjorde jag inte. Den aggressivitet jag känt under eftermiddagen orsakades i grund och botten av för lite sömn, så en power-nap senare hade tough-guy tankarna försvunnit. Alla kvarvarande aggressioner fick istället utlopp genom armbrytning inne på serveringen (titelförsvarare heck yeah!)
Slynglar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar