Att läsa mellan raderna

Idag ringde det en tjej till mig. Hon ringde två gånger. Jag svarade noll gånger. Som ni kanske vet så är jag inte riktigt telefonkompatibel ("talkin' on the phone is not my speed" som Fats Domino sjunger). Hur visste jag att det var en tjej om jag inte svarade? Eniro, min vän, eniro.

Jag anade att det handlade om att tjejen i fråga ville titta på lägenheten, så därför skickade jag ett sms för att höra (ironin i det!) vad ärendet gällde. Precis som jag trodde så ville hon titta på lägenheten, tyvärr hade jag dock inte tid att visa den ikväll. I korrespondensen som följde fick jag uppfattningen om att hon var trevlig. Inte för att de meddelanden hon skickade innehöll något trevligt utöver det vanliga, men uppfattningen var ändock densamma.

Lite konstigt det där, hur någon kan uppfattas som trevlig bara genom vanliga ord, utan inblandning av vare sig kroppsspråk eller tal. Det är som ett slags "projicering" av egenskaper.

Men varför?