Böcker

Just nu pågår en kampanj på universitetet som går ut på att samla in böcker som ska skickas till Zimbabwe. Det är en mycket fin och human tanke, men innan man bärs iväg av euforin som goda gärningar medför så måste man stanna upp och fundera. Vad har egentligen de afrikanska barnen för nytta av böcker på svenska? Det officiella språket i Zimbabwe är engelska, så jag kan inte för mitt liv förstå varför barnen ska få lära sig att läsa med hjälp av svenska böcker.

Eller genomförs kampanjen enbart av sympatiska skäl, för att få de afrikanska barnen att förstå att på andra sidan jorden, i det snöklädda Sverige, där finns det minsann människor som tänker på Er i Zimbabwe och därför skänker sina utnötta böcker. Skulle de då bli glada, de afrikanska barnen? Skulle de reagera på samma sätt som i "Karl Bertil Jonssons Julafton" - där en utslagen analfabetisk människospillra rörs till tårar av att få den franska originalutgåvan av "Les Mots" - om de fick Strindbergs samlade verk?

...men tänk om vi bara skickar pocketböcker med tantsnusk! Då skulle vi för guds skull förstöra flera generationer afrikanska barn! Det skulle utmynna i afrikansk dekadens. Som en vuxenversion av det där pratet om att "Vilse i pannkakan" förstört en hel generation, typ.

...eller är tanken att göra en svensk koloni av Zimbabwe?

Men det är väl vid närmare eftertanke inte särskilt humant att skicka gamla böcker? Om nu de afrikanska barnen ska lära sig svenska så kan de väl få lära sig modern svenska, så att det inte, vid ett eventuellt besök i Sverige, blir fel: "Törhända hafver jag kommit fel i mitt sökande efter den swenska hufvudstaden". Det är lite som med insamlingen av gamla glasögon som ska skickas till tredje världen, även om vissa säkert har synfel som stämmer överens med de, i Sverige kasserade, glasögonen så ska väl de andra inte behöva gå omkring i glasögon som inte passar? Bättre då att ge riktade bistånd!

Det är lite "Gudarna måste vara tokiga" över hela idén.