Booze

Med först Umeås och sen byns största fylleslag i det nyblivna förflutna så känns det äntligen ( jag borde ha dragit in "!!!!!") lämpligt att skriva om alkohol. Jag fascineras av det, av hur det blivit en nödvändighet för att kunna umgås i större sällskap (som inte är frireligiösa), av hur accepterat det är inom samhället, av hur det är besjunget och bespottat inom populärkulturen och av hur det kan ta fram det bästa hos vissa och det värsta hos andra.

Alkohol är lite som demonen Legion i bibeln, ni vet den som har tagit över en mans kropp och som Jesus skickar in i en flock grisar som gör ett lämmeltåg och dränker sig i vattnet. Legion är ju egentligen flera demoner (därav namnet) och därför tycker jag att det blir en ganska passande jämförelse. Alkoholen fyller nämligen flera funktioner, den är som en schweizisk armékniv i sociala sammanhang (och likt alla knivar så kan den också vara farlig, tänk på det kids). Det är ett socialt smörjmedel, ett syntetiskt självförtroende, ett verbalt laxermedel och ett emotionellt upp-/nedtjack - allt i samma förpackning.