söndag 28 februari 2010

Actionfilmsteorin

Då jag var ungefär 10 år så tyckte jag att Jean-Claude Van Damme var världens bästa skådis. Jag och nästan alla andra killar i samma ålder, i alla fall i Fredrika. Jean-Claude, Dolph, Sly och Arne Schwarzenegger, det var de som ingick i skådespelarnas hall of fame och därför var också "Universal Soldiers" naturligtvis världens bästa film (med "Rocky IV" på andra plats).

Idag är det snarare tvärtom, nu befinner sig dessa skådespelare, förutom Sly och Arne (Rocky och Terminator håller fortfarande!) istället i "hall of shame" och "Universal Soldiers" räknar jag nu som en riktig kalkon.

Det verkar vara en fas, det där med actionfilmer. Ett steg mot att bli vuxen. Typ som att barn låtsasbråkar som en naturlig del av uppväxten för att förberedas inför vuxenlivet (i alla fall tills barnen övertygats om att det går att lösa bråk med ord istället för "mord"). Actionfilmerna är alltså en del i en mognadsprocess. Därför borde det också vara möjligt att fastställa mognaden hos en man på de filmer han ser. Inte så att det finns någon "stege" över utveckling baserad på filmer, typ 1. barnfilmer 2. actionfilmer 3. skräckfilmer etc. (som en slags modifierad motsvarighet till Maslows behovstrappa). Men en man i medelåldern som håller JCVD som den bäste skådespelaren genom tiderna måste nästan räknas som barnslig och inte ha nått en mognadsnivå motsvarande andra män i samma ålder.

Sen är det naturligtvis så att mognaden absolut inte har något med ålder att göra och att det naturligtvis finns vuxna män som tycker om actionfilmer.

It's just a thought (som Creedence sjöng).

Roger that over

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar