torsdag 11 februari 2010

Peter Pan-syndrom

Jag dricker inte kaffe, mina 23 år till trots. Jag gör det lite som en revolt i miniatyr mot att bli vuxen. Att dricka kaffe är liksom sista steget in i vuxenlivet.

Puberteten, körkortet och att få handla på "krökskjulet". Det är alla viktiga steg till att få kalla sig vuxen, men jag upplever det som att kaffedrickandet också är en väsentlig del. Det brukar talas om "vuxenpoäng" på att göra olika saker (t ex stoppa i diskmaskinen och teckna försäkringar) och kanske är det så att man behöver ett visst antal poäng för att få kalla sig för vuxen. Typ som med nämnda körkort där man måste ha X antal poäng för att klara av teoridelen (även om det kanske inte krävs så mycket teoretiska kunskaper för att i laglig mening vara vuxen).

Alltså, om det ger ett visst antal poäng för att dricka kaffe, så kanske det är just de poängen som gör att jag inte är vuxen. Därför känner jag mig lite som Peter Pan (minus trikåerna och associationerna till Michael Jackson).

Fridens liljor

1 kommentar:

  1. Det där måste jag fundera på. Jag som dricker kaffe trots att jag inte tycker om smaken på drycken i fråga (Ytterst korkat - jag vet! ;P). Det kanske har med mina oräkneliga vuxenpoäng att göra...

    SvaraRadera