Visst är det ett lite märkligt begrepp. Det kan vara att man visar sin sympati över en oturlig händelse genom att säga "det var synd" och kan samtidigt vara det värsta man kan göra - en "dödssynd".
Det är ett starkt laddat ord, så rent språkligt tycker jag det vore bättre om vi gjorde som i engelskan och sa skam istället, då vi ville uttrycka vår sympati ("ain't that a shame" som Fats Domino sjöng). Men det är klart, det skulle låta rätt dumt att säga "vilken skam" som ett uttryck för sin medkänsla...
Ur ett religiöst perspektiv så är synd ungefär som en sedelärande historia för barn (akta dig för källartrollet!) - ett sätt att få människor att hålla sig i skinnet. Ett slags regelverk för vad som är och inte är tillåtet.
Samtidigt så är synd inom religion ett tve-eggat svärd. Man ska leva livet så fritt från synd som möjligt, men samtidigt så finns arvssynden i blodet hos alla människor. "Låt den utan synd kasta första stenen" som det heter i bibeln, uttrycker ganska bra denna tvetydighet (samtidigt så visar det också på att alla människor är likvärdiga). Vi ska leva utan synd, men synden finns hos oss alla. Stephen King uttryckte det som "Born in lust turn to dust, born in sin come on in" i boken/filmen/tv-serien "Storm of the century".
Eller var arvssynden bara ett arrangemang av kyrkan för att tjäna pengar på att sälja "syndernas förlåtelse" till de rika under medeltiden?
Detta var alltså dagens fascination.
Roger that over
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar