Att panta burkar lockar fram egoisten hos mig. Under hela tiden som jag står framför pantmaskinen hoppas jag att den inte ska fyllas och börja strejka (precis som med franska bönder är strejk ett ständigt närvarande hot hos pantmaskiner). Hela pantningsprocessen blir därför ett enda långt lidande där varje pantad burk innebär ett steg närmare den oundvikliga pantmaskinsstrejken. Telepatiskt brukar jag försöka köpslå med maskinen "Låt mig panta färdigt, om du strejkar för nästa person istället så häller jag bort slattarna och vänder streckkoden åt rätt håll". Med tanke på att maskinen är rätt pantad (höhöhö) så är det klart att en sådan sak är förhandlingsbar och idag fungerade det faktiskt!
Det är förstås föga kristet att försöka köpslå med en pantmaskin om att ett oundvikligt driftstopp ska drabba någon annan, men det är väl som talesättet lyder "Otur i spel, tur i ...pantning". Det måste vara någon del av reptilhjärnan, något av mänsklighetens mest basala drag, som aktiveras av pantmaskinens brummande dunkande.
Minus på karmakontot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar