Think about it!
fredag 30 april 2010
Färgskala
Har ni hört låten Lola av the Kinks? "I asked her her name and in a darkbrown voice she said Lola" sjunger de. Tänk om röster beskrevs enligt ett färgschema. Mörkbrun skulle förstås motsvara en ganska djup röst (och ja, tjejen i låten är egentligen en kille, lite "hey babe, take a walk on the wild side") medan ljusblå skulle definiera en ljusare röst. Det finns förstås ingen praktisk funktion med det hela, men det vore lite kul ändå.
torsdag 29 april 2010
Att kasta sten i glashus
I ett inlägg i en blogg på VK.se (inte Marias) skriver en tjej om hur brevbäraren alltid delar ut posten fel, att brevbäraren inte kan läsa. Rubriken på inlägget: "Analfebetisk brevbärare".
Lite kul var det allt!
Walk of life
Livets gång: bankdosan till Internetbanken blir till pankdosan i slutet av månaden.
True story
Pardon my french
Som ni kanske vet så hyser jag en enorm förkärlek för kuriosa av alla dess slag. Jag suger i mig som en svamp om populärkultur, historia och biologi. Aldrig större sammanhang dock, bara små små detaljer. Det är både bra och dåligt, bra för att jag anser mig vara utmanare till titeln som 10-sekunders samtalets okrönte mästare och mindre bra för att det ger en aura av besserwisseri.
Visste ni t ex att syfilis var känt som "the french disease" i vissa länder? Eller att syfilis en gång var förknippat med den övre samhällsklassen eftersom det bara var de som hade råd med prostituerade? Det karaktäristiska såret i pannan (som såg ut som en rubin) som syfilisen orsakade var därför en symbol för status.
Jag kan fortsätta huur länge som helst, "If you start me up, I'll never stop" som Stones sjunger. MEN det ska jag inte göra av respekt för er.
Albin & kuriosa = BFF
Samband
Är det inte lite kul att "women behind bars", alltså prostituerade kvinnor som fiskar efter torskar i gränderna bakom barer, också blir "women behind bars" då polisen tar dem och placerar dem i häktet?
onsdag 28 april 2010
Stockholmssyndrom
JT och jag håller på att skriva en uppsats om privat pensionssparande. Vi brukar hålla till här i min lägenhet eftersom det ger en mer otvungen känsla än att arbeta på skolan. Tv:n får alltid stå på i bakgrunden, men bara program som egentligen inte är så bra. Det får inte vara för bra, för då riktas fokus från uppsatsen till tv:n, men det får inte vara för dåligt heller för då vore det lika bra att stänga av tv:n och då skulle den där otvungna känslan förminskas. Det krävs alltså en gyllene medelväg.
Kanal9 visar gamla komediserier på förmiddagen, först "Cosby" och sen "Pantertanter". Två serier som inte borde vara roliga och som egentligen inte alls är roliga (förutom Pantertanterna ibland, grrrr!), men under de senaste dagarna har de upplevts som roligare. Samma sak med "McLeods döttrar" som visas vid lunchtid, det är också en serie som blivit bättre de senaste dagarna. Det har skett någon slags förändring av attityden till dessa program hos mig. Som om pressen (från uppsatsen) och den dagliga, delvis påtvingade, kontakten har hjärntvättat mig.
Som ett slags stockholmssyndrom, typ.
Flanellflanör 2.0
Vet ni vem mer som tycker om flanellskjortor? Idol-Ola Svensson! Han tycker att flanellskjortor med stort rutmönster ger honom en "skön skogshuggar-look". Kalla det gärna förutfattade meningar om ni vill, men jag har svårt att se Idol-Ola i rollen som skogshuggare. Det känns som en kille som förknippar motorsågar med skräckfilmer snarare än skogsarbete och som inte skulle kunna leta sig ut ur en skogsdunge på tre träd.
Missförstå mig rätt, han är säkerligen duktig på det han kan, men han ger intrycket av att det som han inte kan - det kan han verkligen inte.
/Idol-Albin
Flanellflanör
På senare tid har jag börjat tycka om flanellskjortor allt mer. Det ligger en enkelhet och en anspråkslöshet över dem som tilltalar mig. Dessutom är materialet väldigt mjukt vilket gör att det känns som att ikläda sig en kram, typ. Den främsta anledningen är dock för den Karl-Alfredianska utformningen av mina underarmar. De är tjockare än överarmarna vilket gör mig asymmetrisk. Eftersom det går att kavla upp ärmarna på en flanellskjorta (en upptäckt orsakad av den primatliknande längden på mina armar) så ger det en liten "mjukare" övergång vid armbågsleden. Skillnaden i tjockleken blir inte lika markant och en illusion skapas av att det ändå råder någon slags balans i kroppen.
Casual elegance!
tisdag 27 april 2010
Amatörfilosofi #3
I ett av de sista avsnitten av Twin Peaks! (som för den oinvigde alltså måste skrivas med ett "!" för att förtydliga hur bra det är) säger BOB - "I'll catch you with my deathbag!".
Jag tycker det är en bra sammanfattning av livet: En enda lång kapplöpning innan vi fångas i en liksäck och går IN i tiden.
Som kull med dödlig utgång, typ.
Et tu, facebook? 2.0
Om man vänder på resonemanget så var chansen 3 % att jag inte skulle få ligga. Att jag skulle misslyckas var därför en högoddsare. Kan det vara så att jag, undermedvetet, "took a dive" för att inkassera någon slags (själslig?) utdelning?
Liggmatchen blev en läggmatch, typ
måndag 26 april 2010
KITT
I dag såg jag en kille på facebook som var med i minst 3 grupper om tv-programmet "Knightrider". Dessutom hade han angett "Knightrider 2008" som en av sina favoritserier (vilket för mig är obegripligt då originalserien är så mycket bättre, the Hoff var ju med for gods sake!). Det finns egentligen bara en sak att säga om det: Han gillar verkligen Knightrider!
Speaking of which (witch också för den delen). Medeltidalexikon: Knightrider - annat ord för prostituerad.
(Jag hoppas ni la märke till hur silky smooth jag gled över från facebook till den egentliga meningen med inlägget: den nykläckta ordvitsen)
Et tu, facebook?
I onsdags gjorde jag ett test på Facebook som hette "Får du ligga i helgen?". Man klickar på en länk och ett procenttal mellan 1 - 100 tas fram genom en slumpgenerator (eller är det ödet?). Jag fick resultatet 97 % vilket borde ha varit en garanti för ett jakande svar på frågan i testets namn. Nu då helgen är över kan jag bara konstatera att så inte blev fallet. Jag blev lurad av facebook. Sviken av en vän.
Som Caesar sa då han blev överfallen av den romerska senaten: "Även du mitt facebook?".
Inflation 2.0
Det är inte så att folk som jag inte sett på länge kommer fram till mig på stan och säger "Men guuuud vad fräsch du ser ut!" utan det är snarare en konsekvens av det verbala laxermedel som alkohol ju faktiskt är.
Av någon anledning kändes det viktigt att förtydliga.
söndag 25 april 2010
Inflation
På sistone har folk som jag inte sett på länge börjat inleda sina samtal med att säga "Vad grov/stadig/biffig du har blivit". Smickrande! ...men samtidigt oroande. Om det är så att musklerna växer i en större omfattning än kroppsstyrkan (som inte blivit större på sistone) så innebär det att kroppen drabbats av inflation (not the kind of inflation that takes place in "silicon valley").
Det urholkar liksom meningen med styrketräningen om inte styrkan ökar.
/ Narkissos
Electric Texas Blues
Det sägs ju att man kan hitta kärleken på fyllan. Det gjorde jag igår. Jag fattade tycke för låten "Dead Flowers" med Rolling Stones.
Fantastic!
Rocks Off
Igår hade jag vikt upp byxbenen en aning så att de inte skulle skrapa i marken och bli leriga (vårens förbannelse). Av någon märklig anledning hittade jag flera stenar i byxslagen i morse. Som om någon tyckt att jag verkat lätt på foten och därför försökt tynga ner dem med stenar.
Ett mysterium!
Matchmaking
Vore det inte ganska roligt om Postkodlotteriet köptes upp av match.com? "Grattis du har vunnit en partner i postnummer 90725 Umeå!"
Demetri Martin
Apropå att vara ute på krogen, kraven för att bli dörrvakt:
- Be an asshole
- Stand near a door
Dans
Låt mig börja med att säga usch. Usch, vad jag hatar att befinna mig på dansgolv. Ikväll har jag varit ute i "svängen", först hos en klasskamrat på Berghem och sen i storstadsvimlet på krogen Rex. Förfesten var bäst, precis som det alltid brukar vara (vilket på sätt och vis överensstämmer med talesättet om att resan är större än målet). På Rex var det oerhört mycket folk, det var folk överallt. Det var lite som kramterapi då man liksom studsade fram i folkhopen och hade "full body contact" med åtminstone hundra andra personer. Intimt.
För att inte tappa bort de andra drogs jag med ut på dansgolvet. På dansgolv känner jag mig alltid som CocaCola-flaskan som dimper ner från skyn och landar utanför en afrikansk by i filmen "Gudarna måste vara tokiga". Felplacerad, borttappad och främmande. Rytmen lyckas aldrig få tag i mig och även om mitt liv stod på spel skulle jag aldrig kunna åstadkomma mer än ett tafatt viftande med armarna. Som jag skäms då jag står där!
Även om det kostade 125:- att få känna sig som ställets största fån så var kvällen i övrigt trevlig och innehöll armbrytning (obligatoriskt), prat om film (Linje lusta!) och en jättesnäll gråhund.
lördag 24 april 2010
Life aquatic
Alldeles nyss skulle jag diska. I en av stekpannorna hade Jonas lyckats med konststycket att bränna fast en 2 cm tjock skorpa med tärnade falukorvsbitar. Det såg ut som en ny livsform. Som ett korallrev av falukorv, typ. En mycket tålig livsform dessutom, det gick inte att få bort ens med allt våld en diskborste kan uppbringa.
Fried.
Hypotes
Jag har tänkt ganska mycket på det där med självförtroende (som alltid känns det förmildrande att skriva "det där" framför då det liksom tar bort udden av problemet). Eller snarare det där med dåligt självförtroende. Jag tror att ett dåligt självförtroende kan te sig i två former, externt eller internt. Att explodera eller implodera.
Ett externt dåligt självförtroende leder till ett externt bekräftelsebehov. Tjejer som strular med många killar ("get around" som Brian Wilson skulle ha sagt) söker bekräftelse. De har låg självkänsla och söker därför ett sätt att få känna att de duger. De vill värderas och utsätter sig därför för en erotisk version av Antikrundan (i brist på bättre liknelse). Då det inte ligger samma promiskuösa stämpel över killar som agerar på samma sätt och att killar dessutom har en större primitiv drift för detta, så kanske man inte kan använda sig av samma exempel där (även om det säkerligen delvis kan förklaras av dåligt självförtroende i ett av den manliga kroppens två huvuden). Istället pekar jag på det så kallade "lill-kille syndromet" - att vissa alltid ska bråka då de är ute i svängen. De vill, av en eller annan anledning, hävda sig genom att försöka slå någon på käften. Taggarna vänds utåt.
De exploderar på omgivningen.
Ett internt dåligt självförtroende leder till ett destruktivt beteende. Även här handlar det om bekräftelsebehov (även om det heter självförtroende så handlar det ju om hur individen uppfattar att andra ser på denne och på så sätt bildar en uppfattning om sig själv). Då bekräftelsebehovet inte är externt så riktas istället fokus på de fel man ser i sig själv. "Gud vad fet jag är" osv. Taggarna vänds inåt.
De imploderar.
Nattlekmannapsykologi!
fredag 23 april 2010
Konstaterande #2
I och med det här inlägget så har jag skrivit fler inlägg hittills i år (172) än på hela förra året (171).
Långledigt!
Konstaterande
Efter frågestunden har ungefär hälften av alla läsare försvunnit. Ni försvann samtidigt som mystiken, typ
Live'r than you'll ever be
Det ryktas att jag kommer att få jobba på Kommunförrådet i sommar igen. Jag hoppas verkligen att det är så för jag trivdes som fisken i vattnet förra sommaren. Att få susa fram med John Deere (a k a Dear John) i 17,1 km/h, ger inte bara lite "Easyrider" känsla.
Det är något visst med kroppsarbete. Att arbeta med kroppen ger ro i både kropp och själ samt en inre frid. Anima sano in corpore sano (ASICS för den som kan sina löparskor) - en sund själ i en sund kropp. Det finns fog för Steinbecks påstående om att det inte finns några som är lyckligare än grovarbetarna (ett påstående som torde kunna kopplas till Maslows behovshierarki).
Frihet!
Fe-man
Igår såg jag ett program på Discovery som hette "Evil Women". Det handlade om kvinnor som mördade män. Svarta änkor. Ett av morden utspelade sig 1917 i Australien då en kvinna, maskerad till en man, slog ihjäl sin fru. Det låter förstås märkligt och det var det också. Kvinnan hade ända sedan hon emigrerade från Italien levt ett dubbelliv. Hon utgav sig för att vara en man vid namn Harry och alla trodde henne. Hon lyckades till och med hitta en fru (som inte visste att Harry egentligen var en Harriet). De var gifta i fyra år innan frun till slut insåg att hennes man inte var en man (make utan stake). Av rädsla för att frun skulle avslöja Harrys egentliga kön slog "han" henne sanslös med en flaska i huvudet och eldade sen upp liket. Kvinnans son sedan ett tidigare äktenskap, som också hette Harry (intrigen tätnar!), anade ugglor i mossen och den italienske crossdressern kunde gripas.
Enligt historiker som forskat kring brottsfallet så var det ingen som misstänkte att den kvinnliga mannen egentligen var en manlig kvinna. Män hade kort hår och klädde sig på ett sätt medan kvinnor hade långt hår och klädde sig på ett annat sätt, så rådde könsdefinitionerna. Det var svart och vitt utan gråzoner. Inget "hey babe, take a walk on the wild side".
Men hur kunde frun undgå att märka i fyra år? Det går förvisso att klä av sig i mörkret, men hade de ingen intimitet i äktenskapet, ingen "bedroom blues"?
torsdag 22 april 2010
Indiebandy
Jag retar mig lite på att innebandy räknas som en elitsport. Det är en hobby och ingenting annat. Hur många licensierade innebandyspelare finns det i Sverige? Säkert färre än vad det finns frimärkssamlare och ändå hör du aldrig talas om något frimärkssamlarproffs.
Att vara proffs i innebandy är ungefär som att ha "jag är för dålig för att spela hockey" inpräntat i pannan. De är professionellt dåliga på ishockey och de får betalt för det också (tackochlov är de inte högavlönade i alla fall).
Vuxendagis.
Angående dagens outfit
Det brukar sägas att en bild säger mer än tusen ord. Jag synar det påståendet och ska nu försöka beskriva dagens outfit med ord istället för bild genom att använda mindre än tusen ord.
En flanellskjorta med blå bas och inslag av orange och ljusblått i rutmönstret. Skjortan är vågat uppknäppt och kompletteras därför med en generös urringning.Till detta bär jag ett par jeans av mörkblå kulör med lätt tvättning.
37 ord, det var allt som krävdes.
Det är alltså ett förlegat uttryck det där med att en bild talar för sig själv i en så stor omfattning som tusen ord (om nu inte bilden ifråga visar ett större motiv, typ stad, eftersom det då kanske skulle krävas en omfattande beskrivning).
Fashion.
onsdag 21 april 2010
Pinis
Motsatser
Flitens låga - filtens låga.
Flitens låga brinner starkt vid skrivbordet.
Filtens låga grad av motivation gör det svårt att få något gjort.
tisdag 20 april 2010
Memories of Peggan
Nu har det töat upp så pass mycket här i Umeå att det går att cykla utan att riskera att slå sig fördärvad på isfläckar. Det innebär förstås att jag saknar Peggan. Fortfarande.
Ni vet hur man ibland pratar minnen med ett nostalgiskt skimmer över rösten om någon som nyligen dött. Så är det nu då jag tänker på Peggan. Fortfarande.
Mitt bästa minne är då jag lyckades trampa upp Peggan i 63 km/h (en prestation som jag är oförtjänt och överdrivet stolt över).
True story
How Albin got his groove back
Den senaste tiden har jag känt mig lite nedstämd (av orsaker jag kommer att återvända till om skrivtorka uppstår) och därför har det varit lite si och så med träningsmotivationen. Idag kändes det dock som att det vände. Det var kul att vara på gymmet igen och det där "drivet" att träna började komma tillbaka.
Bra!
måndag 19 april 2010
Svenska Ord
Är det inte märkligt med tvetydigheten i ordet förbannad? Att det förutom att betyda att någon blir arg också betyder att det vilar en förbannelse över någon. Det blir lite av en ursäkt för att vara arg:
"Jag är förbannad på dig, jag är alltså drabbad av en förbannelse som gör att jag inte längre är mitt normala jag och kan därför inte svara för mina handlingar".
Som att alla som blir förbannade kan påkalla tillfällig sinnesförvirring, typ.
söndag 18 april 2010
Plundered My Soul
Är det en äkta inspelning från 70-talet eller är det Mick Jagger som gör en Mick Jagger-imitation?
lördag 17 april 2010
Stay Cool, Albin 2.0
Då jag nådde min egen personliga peak av coolhet så var jag alltså två år. Nu är jag 22.
Tjugoårsjubileum!
Stay Cool, Albin
Det är lite märkligt att graden av coolhet minskar hos vissa (Albin Strömberg) ju äldre de blir, medan det är tvärtom för andra (meister). Varför är det så?
2 år gammal. Notera förutom solglasögonen det avslappnat stajlade håret och det självsäkra leendet som visar att jag är två år och dessutom vet om det. Cool.
21 år gammal. Ånyo glasögon, den här gången kompletterat med ett lite undrande ansiktsuttryck som visar att jag är 21 år och smärtsamt medveten om det. Inte cool.
(Notera också på bilderna att frisyren är identisk!)
I förskolan och lågstadiet var jag cool. Sen blev jag lite mindre cool för varje nytt skolår som gick för att sedan, nu, kulminera till en "all time low" i coolhet.
2 år gammal. Notera förutom solglasögonen det avslappnat stajlade håret och det självsäkra leendet som visar att jag är två år och dessutom vet om det. Cool.
21 år gammal. Ånyo glasögon, den här gången kompletterat med ett lite undrande ansiktsuttryck som visar att jag är 21 år och smärtsamt medveten om det. Inte cool.
(Notera också på bilderna att frisyren är identisk!)
Not cool
fredag 16 april 2010
Fredagsfräckis
Vad är att dricka sig redlös på sprit, ha sexytime och sedan däcka, allt inom en timme?
- En Paris Hilton hattrick.
Egentligen skulle det vara ett annat namn, men det kändes lite utpekande. Låt oss bara säga att det kan ha varit, eller inte varit, ett av meisters gamla ragg.
Egentligen skulle det vara ett annat namn, men det kändes lite utpekande. Låt oss bara säga att det kan ha varit, eller inte varit, ett av meisters gamla ragg.
I, robot
Det har säkert inte undgått någon att det håller på att utvecklas så kallade "sexrobotar". Robotar som både kan och vill ha sexytime med män. Det ska också finnas manliga robotar under utveckling (Terminator?) som ska mätta den kvinnliga marknaden.
Romantiker
Det är lite konstigt att det läggs en sådan tyngd över att roboten VILL ha sex. Den har väl egentligen inte så mycket till val? I alla fall inte enligt Asimovs tre robotlagar (som för den delen också förbjuder roboten att vara sadomasochist). Oroar människorna som kommer att köpa roboten sig för att den ska protestera (typ skylla på huvudvärk) eller att det ska kännas som att de utnyttjar roboten sexuellt (vilket de ju egentligen gör)? Måste de därför ha det klarlagt på papper att roboten VILL ha sex och om den inte vill det så är det fel på robotens programmering, inte personen som köpte den?
Det påstås att roboten tagit flera år att utveckla och att en stor del av tiden lagts på att göra roboten sexig. Varför ser den i så fall ut som en medelålders man som nyss genomfört ett könsbyte? Det ger lite "hey babe, take a walk on the wild side" vibbar. Sexig som en diskmaskin, typ.
Sen får man fråga sig om det verkligen är attraktivt med en robot som har en nymfs personlighet. Vill man inte ha lite förspel också? Roboten Asimo kan både dansa OCH hämta kaffe, vilket gör den till rena romantikern jämfört med Roxxxy (som sexroboten heter). Men å andra sidan så kanske Asimo mer räknas som en man (trots att robotar egentligen är könlösa)?
Romantiker
Welcome to Tetra Pak country 2.0
Vore det inte ganska roligt att lämna ett meddelande i en vinflaska som sedan stampades fast i en snödriva? För ökad effekt så utgår man förstås från en oöppnad vinare som man sedan dricker upp, skriver meddelandet och sedan gömmer i snön.
Som flaskpost för eskimåer, typ.
torsdag 15 april 2010
Filmisar
Nyss såg jag "The Royal Tenenbaums". Det var en mycket bra film. Gene Hackman var bäst. Han var faktiskt så pass bäst att han klättrade in på topplistan över de 10 bästa skådespelarna (där deras bästa roller är angivna i parentes):
- Marlon Brando (Linje Lusta)
- Jack Nicholson (the Shining)
- Tom Hanks (Forrest Gump)
- Michael Douglas (Falling Down)
- Robert De Niro (Tjuren från Bronx)
- Per Oscarsson (Vaxdockan)
- Clint Eastwood (Den vilda fighten)
- Christoph Waltz (Inglourious Basterds)
- Allan Edwall (Limpan)
- Gene Hackman (Mississippi brinner)
"Mississippi brinner" rekommenderas verkligen, på tal om Gene Hackman.
Welcome to Tetra Pak country
Det har töat fram en otrolig mängd vintetror på Ålidhem. Typ en vinare per kvadratmeter snödriva.
Så går det då våren får vin i seglen.
Fashion 2.1
Note to self: "Canadian tux reform" - en punch line som skulle kunna bli ganska bra i rätt sammanhang.
På tal om canadian tuxedos återigen alltså...
onsdag 14 april 2010
Fashion 2.0
Varför finns det inga jeansjackor med fickor på ryggen? Det skulle förstås gå att sy fast en ryggficka på vilken jacka som helst, men det skulle passa bäst på jeansjackan. Tänk dig bara en ficka utformad som bakfickan på ett par jeans, men av modell extralarge, fastsydd på ryggen. Mycket chict.
Tänk också vilken praktisk nytta det skulle innebära, ungefär som att ha en inbyggd ryggsäck (eller en bakvänd kängurupung, if that's what you're into). Bra för att lagra t ex dator, nycklar och andra av livets väsentligheter. Som en slags manlig motsvarighet till handväskan, typ.
Potentiell marknadsföring: "Den perfekta accessoaren för den aktive mannen som vill kombinera mode med måsten".
...eller "Hey man! Where's your computer? - I'm wearing it!".
...eller "Jeansjacka - plagget för mannen med överraskningar i bakfickan"
Apropå jeansjackor och canadian tuxedos alltså.
Fashion!
tisdag 13 april 2010
Mellanstadiedisco
Är det inte konstigt att det inte längre finns några discon? Om det inte finns några discon så dansas det inte heller några tryckare. Det är lite synd, tryckare är ju ett slags kognitiv beteende terapi för blyga människor. Det skulle säkert gå att statistiskt bevisa ett samband mellan att antalet singlar ökat i takt med att antalet dansade tryckare minskat. Svårigheten med tryckare är att veta var man ska ha händerna (så att man inte omedvetet råkar "cup a feel" på danspartnern), men enligt JT så är därför det finns kärlekshandtag. Är det bristen på kärlekshandtag, orsakade av moderna skönhetsideal, som gör att det inte längre dansas några tryckare?
Svalt discot ihjäl?
Fashion
Har ni hört talas om "canadian tuxedo"? Att matcha en jeansjacka med ett par jeans av samma färg. En stilren kombo som egentligen inte ska kunna bli fel. Jeansjackan är ett tidlöst plagg och jeans likaså, men ändå blir det fel. Rätt + rätt = fel. En slags negativ synergieffekt. Men varför blir det fel? Beror det på "overkill" effekten av jeans på jeans (kaka på kaka)? Eller beror det på att det oftast är äldre män som klär sig så för att verka yngre, men som i själva verket får dem att se äldre ut?
Som Flight of the Conchords sjunger "You think you know fashion - well fashion's a stranger".
Som Flight of the Conchords sjunger "You think you know fashion - well fashion's a stranger".
måndag 12 april 2010
Kroppslig handelsbalans 2.0
För att sätta gårdagens liknelse i en mer passande kontext så skulle jag vilja likna kroppen vid ett land. Det brukar sägas att: "No man is an island entire of itself; every man is a piece of the continent...", vilket förstås betyder att man är beroende av andra människor för att fungera som människa. Everybody needs somebody sometime, typ. Men om vi istället för att vara öar istället är en del av en kontinent så borde det innebära att vi är länder.
Om vi är länder så blir det genast mer logiskt, det där med handelsbalansen. Det förklarar också varför inbördeskrig kan uppstå i de centrala delarna av landet (oroligheter i magen), varför det ibland blir revolution mot landets styrelse på våren (hormoner) och varför landets styrande då slår ner revolutionen (förnuftet får tala). Liksom i alla länder finns det också både höger- och vänsterextremiteter och även falanger till dessa. Som i de flesta nationer så ligger inte landets hjärta och hjärna nödvändigtvis lokaliserade på samma ställe.
Apropå gårdagens inlägg alltså.
Nice going, Einstein
Idag glömde jag, pinsamt nog, min telefon på skolan. Som tur var så låg den kvar på exakt samma ställe då jag gick tillbaka för att leta.
Ridå.
söndag 11 april 2010
Kroppslig handelsbalans
I stundande badbyxtider känns det lite lockande att se över kosten och träningen för att, om möjligt, se ut som en grekisk Adonis på hembygdsdagarna. Det är ganska stort, det där OM:et men det sägs ju att den beryktade bågen ska spännas högt. Att man ska sätta upp mål som är på gränsen till omöjliga. Att testa sina gränser. Eller, för att citera von Heidenstam och därigenom både överdramatisera och göra inlägget pretentiöst: "Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge". Vad nu det har med deffning att göra...
På tal om att "deffa" så är innebörden i princip densamma som för handelsbalansen i ekonomin: Om du importerar (äter) mer än du exporterar (förbränner) så ger det en negativ bytesbalans (du går upp i vikt). Vid det motsatta, där exporten (förbränningen) är större än importen (kalorimängden) så blir det en positiv bytesbalans (viktminskning).
Makes sense doesn't it?
lördag 10 april 2010
Burkpantningsegoism
Att panta burkar lockar fram egoisten hos mig. Under hela tiden som jag står framför pantmaskinen hoppas jag att den inte ska fyllas och börja strejka (precis som med franska bönder är strejk ett ständigt närvarande hot hos pantmaskiner). Hela pantningsprocessen blir därför ett enda långt lidande där varje pantad burk innebär ett steg närmare den oundvikliga pantmaskinsstrejken. Telepatiskt brukar jag försöka köpslå med maskinen "Låt mig panta färdigt, om du strejkar för nästa person istället så häller jag bort slattarna och vänder streckkoden åt rätt håll". Med tanke på att maskinen är rätt pantad (höhöhö) så är det klart att en sådan sak är förhandlingsbar och idag fungerade det faktiskt!
Det är förstås föga kristet att försöka köpslå med en pantmaskin om att ett oundvikligt driftstopp ska drabba någon annan, men det är väl som talesättet lyder "Otur i spel, tur i ...pantning". Det måste vara någon del av reptilhjärnan, något av mänsklighetens mest basala drag, som aktiveras av pantmaskinens brummande dunkande.
Minus på karmakontot.
fredag 9 april 2010
Referenshumor
Igår såg jag ett avsnitt av "How I met your mother". I avsnittet har Ted ett par röda cowboyboots:
Marshall: "Okay, today's category, classic westerns that involve red cowboy boots"
Robin: "The good, the bad and the fabulous"
Lily: "The magnificent Kevin"
Marshall: "No country for straight men"
Referenshumor av högsta klass!
Rob n' Hood
För att citera munken i Robin Hood: "Prisa Gud, här kommer skatteåterbäringen!". Jag fick nästan en joy overload då jag läste deklarationen. Det känns oerhört skönt att få sätta en tunn guldkant på tillvaron i början av sommaren, en period som normalt brukar innebära att undertecknad känner sig medellös som en kyrkråtta.
Mot Sherwood skogen!
torsdag 8 april 2010
It's just a thought
Är det inte konstigt att det vare sig finns en låt eller genre som heter "Synthesizer blues"?
Succé!
Äntligen har bloglovin' uppdaterat namnet från Träningsverk till Huvudverk. Tack för tipset anonym (meister?)!
Halleluja! (som "the man from another place" säger i Twin Peaks!)
Skumt
På ICA Ålidhem går det att köpa 500g skumpåskharar för 12:-. Fantastiskt billigt och fantastiskt gott! Men nu, 1000 g senare känns det dock mest skumt...
onsdag 7 april 2010
Skottlåsning
Idag hittade jag och JT en blogg av en av deltagarna i programmet "Mammas pojkar". Timpa hette killen. Han var väldigt dålig på att stava. Det är naturligtvis vare sig roligt eller okej att göra sig lustig över någon annans "dyselexi" (som han själv uttryckte det), men jag måste få ta upp ett exempel: skottlåsning. Det hade varit skottlåsning utanför den nattklubb där han jobbar. Skottlåsning och mord.
Vilket märkligt stavfel. Märkligt på så sätt att det innebär det diametralt motsatta. Skottlåsning borde innebära motsatsen till skottlossning. Att pistolen låser sig och inte går att skjuta med. Skottlåsning och mord - en paradox i det lilla.
(Det där sista är ett försök att få bort namnet "Träningsverk" från bloglovin' och egentligen inget att bry sig om för Er, kära läsare)
tisdag 6 april 2010
Trio
Alla goda ting är tre. Se det lite som en ursäkt då jag nu tar tillfället i akt och ältar det här med kvinnor för tredje och sista gången. Det blir en slags trilogi. Då jag behandlar detta ämne känner jag mig lite som ett tryffelsvin som bökar i jorden - föga finkänsligt men ändå med förhoppning om att hitta något av värde. Dock för sista gången, jag lovar!
Är inte begreppet "själsfrände" förlegat? Förut, innan globaliseringen, var romantikens världskarta kraftigt förminskad, allt bortom grannkommunen var oupptäckta svarta fläckar på kartan. Du träffade din blivande livskamrat på en logdans och sen var det inte mer med det. Makarna liksom formades efter varandra och förhållandet blev lika starkt som två brädor som tvingats ihop med lim.
Nu, efter globaliseringen, är romantikens världskarta densamma som atlasens världskarta, det finns inte längre några svarta fläckar. Globaliseringen har gjort att omvärlden inte längre ligger flera veckors brevkorrespondens bort utan att den nu går att nå med ett par knapptryckningar. Det har gett upphov till Internetdating som i sin tur omöjliggjort begreppet "själsfrände". Varför? Tidigare kunde du hitta en själsfrände i samma kommun och nu, genom Internet, kan du hitta en i, låt säga, samma landsdel. Detta måste tvunget innebära att du kan hitta minst en till i samma land, i samma kontinent och i varje annan kontinent. Även om varje människa, likt snöflingor, är unika så borde det av ca 3,4 miljarder potentiella partners gå att hitta fler än en som är skräddarsydd för just dig. Begreppet "själsfrände" har alltså omvandlats till en kompabilitetsfråga.
Eller är det så att vi nu, i globaliseringens efterspår, inte kan förlika oss med tanken att forma oss efter varandra utan istället söker med ljus och lykta runtom i världen för att hitta någon som är kompatibel direkt? (för att klara sig ifrån dåliga förhållanden borde det i så fall komma upp en varningsruta om "kända kompabilitetsproblem" i ett tidigt skede).
Detta, mina vänner, var ett exempel på att analysera sönder något.
Sorry!
Nu kanske det verkar som att allt kretsar kring det här med kvinnor just nu, att det är det enda som sysselsätter hjärnverksamheten i vardagslivet ( kvinnor som personer dock, inte som objekt). Icke! Jag har blivit förkyld också.
måndag 5 april 2010
Idolporträtt
Det går inte att skriva om det här med kvinnor utan att också nämna sällskapskretsens Don Juan. Detta inte utan att känna en viss avundsjuka (rättelse: stor avundsjuka). Han kan det där med kvinnor. Han lyckas med konststycket att vara både impulsiv och förutsägbar på samma gång. Världens snällaste och samtidigt ändå lite farlig. Som Musse Pigg med huggtänder, typ.
Gissa vem!
söndag 4 april 2010
Tvåsamhet
Igår var det alltså Påskrock. Om själva tillställningen finns egentligen inte mycket att säga. Det var för lite folk för att det skulle bli riktigt bra, både för stämningen och för den ekonomiska biten.
På väg hem från Folkets Hus (varför känns det som att skriva Rikets Sal?) pratade jag och AT om det här med kvinnor. Om hur svårt det är, det här med kvinnor (på något sätt blir det förmildrande att skriva "det här med" före, det liksom bagatelliserar och tar bort udden av det existerande problemet). Vi är båda, minst sagt, noviser i ämnet. Personen som yttrade orden "män är från Mars, kvinnor från Venus" visste vad han pratade om. Det kan ha varit oss han hade i åtanke då de bevingade orden yppades. Som att vara från olika delar av solsystemet. Det är som sagt svårt, det här med kvinnor.
Metafortajm:
Det är lite som med arbetslöshet, det här med kvinnor. Om du har ett jobb (en tjej) så blir du genast mer attraktiv för andra jobb (andra tjejer), det visar att du klarar av att ha ett jobb (en tjej). Om du däremot inte har ett jobb (är singel) så blir det svårare att få ett jobb (en tjej). Låt mig omformulera: Det är lättare att skaffa ett jobb (en tjej) då du är arbetslös (är singel) om du knyter kontakter (går ut på krogen), har spetskompetens (har ett fördelaktigt yttre) eller har tidigare erfarenhet av arbetsmarknaden (ladyluck). Om du är arbetslös (singel) och aldrig har haft ett jobb (en tjej) så blir det svårare. Du har inte knutit kontakter (minglat), du saknar spetskompetens (utseendet) och du har inte heller någon tidigare erfarenhet (singelnivå: gammpojk). Du hamnar liksom lite i skymundan på arbetsmarknaden (hos kvinnorna). Du blir en del av ett mörkertal.
Pratet om det här med kvinnor ledde till gårdagens bästa, om än något bittra, konstaterande: Gud ser till statistiken, inte individen.
Det brukar sägas att det finns en för alla, någon som lite cheesy benämns som själsfrände. Men så är det ju inte, det finns religioner där polygami är tillåtet. Om en man har tre fruar så innebär det att den mannen väger upp för två män som inte har någon fru. På samma sätt kompenserar den äkta maken eller vemsomhelst som har ett förhållande och vänsterprasslar för singlarna. Det lurar statistiken.
Således: Gud ser till statistiken, inte individen.
Jag är troligtvis långt ifrån lämpad att skriva om det här med kvinnor. Att en person som använder sig av ett index baserat på en tv-serie från 90-talet som bedömningsskala uttalar sig om förhållanden är ungefär lika lämpligt som att folket, i bergsklättringsturismens barndom, klädde sig i sina finaste kläder då de skulle bestiga berg (hatt och frack var praxis höråhäpna).
Opassande och för ändamålet direkt olämpligt.
Påskrockskonversation
Ett samtal igår:
Tant: - Gud vad söt du är! Ge mig en puss!
Man: - Nej.
Tant: - GUBBJÄVEL!
lördag 3 april 2010
Narcissism
Jag har märkt att om man kollar upp den här bloggen på bloglovin' så heter den fortfarande "Träningsverk" samt har den något obegripliga text som jag tidigare hade i headern som beskrivning.
Det verkar vara en googlebot som inte gjort sitt jobb!
Eftersom det gnager lite i mig att det är inaktuella uppgifter som utgör bloggens ansikte utåt så har jag funderat lite på att eventuellt starta en ny. Är blogg.se bättre än blogspot?
Tips anyone?
fredag 2 april 2010
Getting pied
Idag skulle jag baka paj till Påskrocken. Tanken var att jag skulle åka upp till mormor för att låna matberedaren och sedan skulle jag göra pajen. Så var det tänkt i alla fall. Utfallet blev ett helt annat: Jag degraderades till att enbart kavla degen medan mormor gjorde resten.
En arbetsfördelning anno 1920, typ.
...men jag fick i alla fall skära kanterna. En seger i det lilla för jämlikheten!
10-sekundersregeln
Jag vet inte om Ni har läst boken "Tårtgeneralen" av Filipåfredrik? Den handlar om Hasse P som ska baka världens längsta smörgåstårta. I boken reflekterar kontrollanten från Guinness rekordbok (som är där för att mäta tårtan) över hur ytliga hans kunskaper är, att han bara kan rabbla 10 sekunder om t ex världens största art av silkesapor. Sedan ingenting, bara denna kuriosa.
Är inte sådan 10-sekunderskunskap egentligen den optimala isbrytaren vid mingeltillfällen? "Visste du att...[följt av godtycklig kuriosa]?" och sen är samtalet igång. Det ger liksom sken av intelligens och allmänbildning. Å andra sidan tar samtalet slut efter att de 10 kunskapssekunderna är uttömda. Det blir lite som att lägga ett lager fernissa på en murken planka. Det verkar bra vid en första anblick, men kan efter lite skrapande på ytan avfärdas som idioti. Tänk att inleda en diskussion med endast 10 sekunders kunskap i ryggen. Det går ju bara inte!
Apropå ingenting alltså...
torsdag 1 april 2010
Car Sickness
Tidigt i morse, i ottornas otta, skulle jag och pappa åka till Umeå för att handla inför Påskrocken (kom dit vettja!). Vi hamnade i ...Åsele.
På vägen till Umeå började min bil gå väldigt dåligt. Den hackade sig uppför uppförsbackarna och svarade inte på gas. Bilen verkade vara förvirrad efter den ofrivilliga vintervilan, gick stundtals bra och stundtals dåligt, för att sedan i Vännäsby bli bångstyrig som ett litet barn och stanna (lite som den manodepressiva vw-bubblan "Herbie"). Efter lite övertalning startade den igen, så därför vände vi om och körde hem istället (stadskörning med en bil som går dåligt, heck yeah! ...eller inte).
Haverikommissionen: Är det bränslepumpen som håller på att vara slutkörd? Är det avluftningen på tanken som har frusit? Går den inte på alla cylindrar? (machosynonym: klöser den inte på alla burkar?).
...eller är det Parkinsons?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)