Tänk om Peggan är inlåst i en källare där någon snuskgubbe dagligen tvingar till sig sexuella tjänster. Tänk om han smyger sig ner i källaren bara iklädd en morgonrock och hur han liksom andas tungt då han kommer gåendes mot Peggan. Peggan kryper mot det lilla rummets hörn. Snuskgubben andas i korta stötar när han säger: "Kom nu, jag ska inte göra dig illa. Låt mig bara få klappa dig så kan du klappa mig". Med sig ner i källaren har han en tablettask med Palle Kuling som Peggan ska få så fort snuskgubben fått det han vill. Men Peggan är ingen godiscykel, Peggan är en cykel som drömmer om frihet. En dröm som känns längre och längre bort för var dag som går.
Tänk om Peggan håller på att ge upp hoppet, för saker och ting blir bara värre och värre. Gubben slutar ta med sig godis ner i källaren, till slut har han inte ens morgonrocken på sig längre. Han slutar att prata med Peggan, han andas bara tungt då han kommer ner i källaren och gör sitt "jobb".
Tänk om Peggan gråter och gråter och gråter...
Jag hoppas verkligen att dessa föraningar är ogrundade.
Rädda Peggan död eller levande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar