Gårdagskvällens Påskrock var bra. Mycket folk, inget bråk och billig öl i serveringen. En lyckad kväll med andra ord. Folket dansade sig svettiga till bandets musik (särskilt meister vars skjorta såg ut att vara hämtad från en wet t-shirt tävling). De lurviga svängdes, golvet gungade och alla var glada.
Men varför detta dansande? Är människan verkligen byggd för att dansa eller är det någon slags bieffekt av alkohol? Marielle hävdade under kvällen att alla kan dansa, men jag undrar om det verkligen är så... Man brukar ju säga att vita killar inte har någon rytm i kroppen och att "stekar-veven" (att stå stilla med fötterna och "veva" med armen i luften) skapades av denna anledning. Så om det finns dem som saknar rytm borde det väl finnas de som saknar dans i kroppen (sans med för en delen) också? Som sagt, alla kan inte dansa. Ta mig som exempel: Kan inte dansa och brukar därför inte dansa, not now not ever - never.
Ända sedan jag var liten har jag haft svårt för att dansa. Om jag skulle göra en lista över saker från barndomen som gjort mig till "mig" skulle dansskräcken hamna bland topp fem (i sällskap med bland annat rädslan för clowner och Myrorna, ja affären alltså - inte djuret samt kärleken till doften av ny hemelektronik).
Då man dansar är det, kan tänkas, önskvärt att vara avslappnad och "silky smooth" i sina rörelser. Raka motsatsen till mina stela, robotliknande, rörelser och oförmåga att slappna av alltså. Här börjar en ond cirkel: jag kan inte dansa för att jag inte kan slappna av och jag kan inte slappna av för att jag inte kan dansa (om jag nu skulle försöka att dansa). På grund av denna rädsla för att det ska se "dumt" ut då jag dansar, så har en massiv psykologisk spärr byggts upp under åren (typ som RoboCops inprogrammerade spärr som gör att han inte kan döda de som jobbar åt OCP). Denna spärr har blivit så stark att jag inte, likt vanligt folk, kan dansa under influens av alkohol. Inte ens vid tillfällen då fyllan nått den övre graden av salongsberusning (steget under karate-fylla).
Så! Där har den eventuelle läsaren förklaringen till varför undertecknad är en så kallad wallflower som inte trängs på dansgolvet. Men varför dansar vi egentligen? Är det, som fåglarna, för att visa upp sig? Att, liksom en påfågel, visa sin praktfulla flärd i form av ett par "schyssta moves" som ska få någon hot babe på fall?
Äsch, kyss Karlsson! Det är allt jag har att säga om det. Vore det så, så får vi väl anamma Darwins evolutionsteori om det naturliga urvalet. De som inte dansar får ingen partner, blir "gammpojk" och får därför inte sprida sina anti-dans gener vidare. Låter logiskt och bra!
Keep on chooglin'!
