Taktfast dunkande

Idag då jag gick hem från IKSU hörde jag ljud från min ryggsäck. Det var något som trummade ett slag för varje steg jag tog. Det lät som en baskagge i miniatyr. Det sunda förnuftet i kombination med logiken sa mig att det var gaffeln som slog mot locket till matlådan, men eftersom jag var trött och ville hem så orkade jag inte stanna och ta ut gaffeln ur matlådan (som naturligtvis låg längst ner i ryggsäcken, under alla kläder och böcker). Istället gick jag, ackompanjerad av att ett svagt trumslag förkunnade varje steg jag tog, hem till Carlshem.

Romantisering:

Det lät som i romantiska komedier då killen/tjejen ser tjejen/killen och blir så förälskad att hjärtats slag är det enda som hörs i huvudpersonens öron.

Det lät som i Edgar Allan Poes "Det skvallrande hjärtat" där en gammal man mördas och mördaren därefter tycker sig höra den gamle mannens hjärta slå.

Det lät som i Sagan om ringen: "Trummor, trummor från djupet!".

Det lät som en spartansk pulsmätare (300 ni vet).

Det lät som början på trumsolot i mitt livs ledmotiv, men bara den första takten i en evighetslång "loop".

Roger that over