Bearnaisesås

Igår var jag ute i "svängen" tillsammans med några ur klassen. Kvällen inleddes redan under dagen med en after-work buffé på Allstar (det kan mycket väl ha varit den minst prisvärda buffén ever). Därefter var det tänkt att vi skulle åka vidare till nästa destination - Haga. Eftersom JT och jag hade lämnat starkvarorna på kylning hemma hos Maria, så släpade vi efter tidsmässigt gentemot de andra i sällskapet som åkte direkt till Haga. Efter lite catching up med Maria om vad som hänt, inte hänt och kanske skulle hända i Fredrika enligt servicehusets personal (ingenstans ljuder djungeltrumman så högt som personalrummet inne på Duvan) bjöds jag på ett glas mousserande jordgubbsvin (Storpojks hallonsoda!) och Tequila Rose (Vuxenyoghurt!).

Då JT skulle på Umeå Open så började jag, ensam, leta mig mot rätt adress på Haga. Som en slags Vasco Da Gama befann jag mig på upptäcktsresa i ett område där jag aldrig tidigare vistats, men enligt upplysningens ideal kunde jag genom det sunda förnuftet hitta rätt på första försöket (jag gav mig själv en mental klapp på axeln). Väl därinne diskuterade vi film (det verkar vara ett ständigt återkommande ämne för mig då alkohol är med i bilden), spelade spel, dryckesspel och bröt arm (också det ett talande inslag i förfestbilden).

Jag hade bytt till mig en öl av Jonas tidigare under dagen eftersom ölen hade en så snyggt designad etikett. Det var ett stort misstag. Ölet smakade som bearnaisesås och efter att ha tvingat i mig halva flaskan kastade jag ut den från balkongen. Usch, så dålig den var!

I enlighet med talesättet "Don't bring a knife to a gunfight" borde jag veta bättre än att dricka whiskey vid ett dryckesspel som baseras på att dricka ett visst antal klunkar. Troligtvis var detta orsaken till det avtrubbade omdömet som gjorde att jag följde med sällskapet ut på krogen. Som ni vet så är min hörsel inte riktigt "krogkompatibel". Jag känner mig alltid enormt malplacerad och befinner mig liksom i ett vakuum eftersom att jag inte hör vad någon säger. Just därför brukar jag alltid säga att jag aldrig mer ska gå ut på krogen, men likt någon slags flagellant är det en "neverending story" som upprepas gång på gång (är det någon del av det undermedvetna som är på jakt efter en "gin-soaked barroom queen"?). Det var samma visa igår kväll också, jag satt där, hörde nästan inget och kände mig enormt obekväm. Men kvällen var trevlig ändå!

Fridens liljor