Det var den sorgligaste banan jag någonsin sett. Det såg faktiskt mer ut som en sjögurka än en banan. Som en sjögurkornas Jimi Hendrix var den dessutom dränkt i sina egna kroppsvätskor. En sorglig syn.
Resten av dagen luktade det härsken frukt ur min ryggsäck. Det luktade som vin. Vin med en bouquet av banan. Banandeaux av årgång 2010, typ.
Jag undrar om det var någon som reagerade över att jag luktade vin då jag stod i kön till mikrovågsugnarna? Och om jag i så fall steg eller föll i aktning hos den personen? De kanske trodde att jag hade en flaska rödtjut med mig till lunchen och därför såg mig genom ett kulturellt skimmer. Eller så kanske de trodde att jag var vinbakis efter helgen (kompletterat med en vb?).
Fridens liljor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar