Vår Volvo var orsaken till min barndoms största trauma (eller är barndomen verkligen slut? Jag dricker ju inte kaffe!). Det var dagen innan julafton. Vi hade varit och besökt farfar i Visjömon, utanför Åsele och på vägen hem blev det något fel på bilen. Ett tag verkade det som att vi skulle missa julafton, vilket framstod som en enorm katastrof för mig. Jag var otröstlig, för i Åsele firade man väl inte jul? Som tur var så fick vi hjälp av mammas kusin, Ingvar, som räddade situationen/dagen/julen genom att laga bilen. Efter ett par timmars ovisshet kunde vi äntligen åka hem, till min stora lättnad.
Nostalgi och själsliga sår, hand i hand.
Fridens liljor
Efter år av erfarenhet: Jul i Åsele är ett trauma!
SvaraRaderaMen vilket år var detta?
Jag minns inte riktigt vilket år det var, men i mitten av 90-talet i alla fall (vilket innebär att jag egentligen borde ha varit för gammal för att bli så upprörd).
SvaraRaderaEfter fler år av erfarenhet: Jul i Åsele blir faktiskt bättre med åren. :)
SvaraRaderaMina första x antal julaftnar tillbringades hos mormor i Långbäcken. Första julen i Åsele var lite så faktiskt; I Åsele firar man väl inte jul?!