”Du måste våga ha ögonkontakt med dem!” Med sin mammas bestämda råd ringandes i öronen beslutar sig Maks (som Max, men med försvenskad stavning p g a att föräldrarna haft en patriotisk period i samband med dopet) för att en förändring måste ske. Maks Thelin – 32 år och okysst. Men inte länge till! … men Maks är blyg, jätteblyg. En blyghet som inte kan botas i en handvändning. Han brukar tänka att han, i ansiktet, har det som flickor har i underredet – blygläppar. Blyga läppar som inte vågar prata med kvinnor. En enda gång, i samband med ett kraftigt starkglöggsrus under en kvartersfest hade han gjort ett försök att prata med en av kvinnorna i cateringpersonalen. Det hela hade gått ganska bra, om han bortsåg från att han inte hade vågat se kvinnan i ögonen. I stället hade han fäst blicken vid kvinnans solar plexus, något som missuppfattades och samtalet hade abrupt avslutats med hot om polisanmälan för sexuella trakasserier.
En förändring alltså, men hur? Och vad? Med sin mors råd som ett eko i huvudet beslutar han sig för att först och främst arbeta med ögonkontakten. Maks hade tack vare sin blygsel haft en svår skolgång. Inte på så sätt att han blivit mobbad eller att han inte haft några vänner, utan snarare på grund av alla muntliga redovisningar. Problemet var att allas blickar var fästa på honom. Han hade liksom alltid tappat orden, ansiktet hade fått en praktfull röd kulör, han hade fått panik och börjat svamla och fastna i ordens stavelser. Och som de hade skrattat åt detta, både klasskamraterna och lärarna. Efter varje redovisning hade han alltid velat sjunka genom jorden (och ibland hade han tänkt att om han faktiskt skulle sjunka genom jorden, ner i helvetet, så skulle han erbjuda djävulen sin själ i utbyte mot en lyckad redovisning).
Något som hade lugnat blygseln och nervositeten hade varit att öva framför spegeln i hemmets lugna vrå (men till och med där hade Maks haft problem med ögonkontakten). Med en förhoppning om att övning skulle ge färdighet började han att träna framför spegeln nu också. Varje dag övade han en timme inne på toaletten (där lägenhetens enda spegel fanns). Han presenterade sig själv inför sin spegelbild. Han talade om för spegelbilden var han bodde och vad han gjorde. Han berättade för spegeln vilka hans intressen var. Han frågade spegelbilden vad den hette och berättade hur vacker den var ikväll (han kände sig lite som Narkissos då han sa det sista).
Allt i hopp om att få modet att någon gång föra ett helt samtal med en kvinna.
Over and out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar