Tyvärr tvingas jag inse att möjligheten att få se min kära Peggan i livet igen inte längre är så stor. Det första steget i sorgearbetet, förnekelse, är alltså över. Ilskan över att bli bestulen på min livskamrat blossar upp med jämna mellanrum. Tänk att få bjuda med cykeltjuven på Subway. Varför? För att få ge denne en knogmacka right in the kisser så klart.
Svordomar har skrikits ut i tomma intet. Svordomar har slitits ut. Nya svordomar har kommit till, som t ex Attans bananer! Sablar i den dalen! Men vad i himmelska fridens torg! (Kära läsaren får här en chans att vidga sitt ordförråd inför sommarens vedermödor och vredesmod).
Min förhoppning att hitta Peggan ligger nu i att till en början låta det hela bero för att sedan, just innan fallet blir preskriberat, ta kontakt med Thabo på Cold Case Sverige. Thabo tar då upp fallet i TV och caset knäcks. Den skyldige blir Sveriges mest hatade man/kvinna och Peggan får fyra miljoner av Natascha Kampusch (tjejen i källaren ni vet) för att återhämta sig och återvända till ett vanligt liv. Sen lever vi lyckliga i alla dagar, jag och Peggan.
Rädda Peggan! Död eller levande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar