Hursomhelst.
Igår gjorde jag säsongspremiär på elljusspåret här på Carlshem (även om det heter "Gimonässpåren"). Det är en jobbig bana eftersom det saknas utförsbackar och därför känns som om man springer uppför hela tiden. Det blir inte bättre av att spåret är preparerat med barkbitar, vilket gör att det känns som att springa på en tvättsvamp. Att springa på bark är ungefär motsatsen till att glida runt på en räkmacka, det är mer som att traska runt på en husmans, en blöt sådan. Därför var det ganska tungsprunget, i alla fall till en början. När den beryktade ångan hade byggts upp och kroppens fyra vätskor var i balans (enligt antikens vetenskap) gick det bättre. Precis som med ångmaskiner så förekom det friktion och i mitt fall uppstod friktionen av att mina "delicates" knölade ihop sig och skavde mot ljumskarna. Därför har jag haft low down blues down under sedan igår.
Skavsårs blues.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar