Sympathy for the meister

Under natten mot lördag var meister ute och tävlingscyklade mot en bil på en cykel vars däck var lite rundare än vanligt (det kan också ha varit meister som var lite mer rund under fötterna än brukligt). Trots att han tankat sig själv med raketbränsle slutade det med en vurpa, en fraktur i axeln och skrubbsår på his once so youthful face.

Ett par övningar in i dagens pass på IKSU började det värka i min axel. Det mystiska är att det är precis samma axel som meister gjorde illa sig i. Som om axeln har gått ut i strejk för att sympatisera med meisters. Det är lite som då man var liten och började grina för att kompisen gjort illa sig. Nästan som om man telepatiskt kunde känna kompisens smärta. Telempati, typ.

Med tanke på rådande motivationsstrejk och den nytillkomna axelstrejken så måste det finnas franska gener simmande i den Strömbergska genpoolen.