onsdag 4 november 2009

Something eljest

Idag har jag varit till Umeå. Jag och morfar körde dit för att köpa vinterdäck till min bil (hade jag velat vara macho hade jag skrivit vintersulor istället). Vi hittade inte till mannen som sålde däcken direkt, utan vi irrade omkring på Teg ett tag. Mannen ringde och undrade var vi var, för han började bli sen tillbaka till jobbet. Morfar tyckte då att mannen skulle säga till sin chef att han hade haft med "lantisar" att göra. Det tycker jag var lite nedvärderande sagt. Förvisso sagt på skämt, men ändå.

Om det nu är en förmildrande omständighet för mannen ifråga att ha med lantisar att göra, vad kan vi då beskylla stadsborna för? Att de inte vet hur man skruvar i en bil? Att de inte kan se skillnad på en älg och en ren (och en häst)? Att de har rutiga strumpor?

Å andra sidan, om det nu är tillåtet för en inlandsbo att köra vilse i en stad, vilka fler fördelar har vi då? Kan vi köra på någon vid ett övergångsställe och komma undan med orden "Jag kan inte rå för det konstapeln, jag är en lantis"?

På tal om inlandsbor så läste jag ett inlägg i en annan blogg. Inlägget handlade om att de som kommer från små orter har en särskild sorts humor. Att den utvecklas av att vi inte har så mycket annat att göra, utan att vi får roa oss själva. Jag tror delvis att det är så, men också att vi, eftersom vi inte har så "många" att umgås med, utvecklar en humor som är skräddarsydd för vårt närmaste umgänge. Alltså att vi liksom skapar en gemensam humor som blir på ett särskilt sätt eftersom den skapas i tätt samspel med varandra (och då inte influeras av "fler" personer som det kan vara på större ställen).

It's just a thought (som Creedence sjöng).

Om jag skulle hajpa en blogg så vore det den p g a det fantastiska konceptet att ha två bloggare, så att man får två synvinklar av samma händelse. Genialt! Antingen den eller Marias blogg (som bl a innehåller mycket ögongodis i form av JT).

Fridens liljor

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar