"Vad hörs det för rop ifrån staden?
Vad hör folken för skrin?
Jaha, det är bara republikanen
som hyllar monarkin".
Det är underligt hur minnet fungerar. Hur en så irrelevant sak som dikten ovan kan lagras, medan viktigare saker glöms bort.
Just att saker som liksom sker i förbifarten kan etsa sig fast medan sådant som "nöts in" (t ex inför tentor) försvinner tycker jag är väldigt fascinerande. Ta dikten ovan som exempel, jag hittade den då jag bläddrade igenom en bok om svenska författare inför ett författarporträtt. Jag minns inte vad diktens författare heter, men han var inte "min" författare så därför ögnade jag bara igenom dikten som hastigast. Ändå fastnade den.
Som en kontrast till detta så kommer jag inte ihåg ett dyft från Tyska B i gymnasiet, ett ämne vars kunskap ändå bankades in av språk-nazisten till lärare.
Med tanke på denna prioritering så är det någon som inte gör sitt jobb inne på hjärnkontoret.
Fridens liljor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar