Downtown Suzie

"Smala Sussie" är minsann den bästa svenska filmen sedan "Vaxdockan".

Word.

Fridens liljor

I'm with the band

Jag vet att JT har pratat om det länge, men nu tycker också jag att vi gör slag i saken. Vi startar ett band!

Vi kan sikta på att bli det första bandet som spelar alla genrer (som tur är så räknas inte David Bowie som ett band). Allt från synth-pop till synth-techno till new age till speed metal till dansband, typ.

Hur går vi till väga då?

Steg 1: Vi drar ihop nog med folk (minst tre) för att kunna kallas ett band.

Steg 2: Vi lär oss att spela instrument. Någon (den som ser bäst ut) får lära sig att sjunga. Alternativet är att vi nöjer oss med instrumenten och bara spelar instrumentala låtar, som ett modernt Spotnicks.

Steg 3: Hitta på ett bra namn till bandet. Här bör vi nog se upp så att vi inte väljer något opassande. Det är rock'n'roll med ett politiskt inkorrekt namn, men det måste vara rock'n'roll på rätt sätt:

Rock'n'roll: Kapital1 och de andra 2 (om vi nu skulle vara tre i bandet), Nyllmeister T & the Pretty Faces, Pinen & the Magic Johnsons.

Inte rock'n'roll: Sieg Heil & the Hitlers, Mean Mr. Mustard & the Gas chambers, Hagaman & the Psykbryts, Tegmister A och Talibanerna.

Steg 4: Sy upp scenkläder.

Steg 5: Uppträda på Sjönäs på Hembygdsdagssöndagen.

Steg 6: Världen!

Over and out

Meningen med livet

För lite drygt en vecka sen hävdade meister att meningen med livet är att fortplanta sig (det kan tyckas att meningen med livet är en fråga som är för stor för att rymmas vid en diskussion i en husvagn, men se det mer som att tänka utanför den låda som en husvagn faktiskt är). Visserligen har väl meister rätt, men känns det inte lite tråkigt att människans liv jämställs med dagsländans?

Är livet i så fall meningslöst om en människa inte lyckas föra sina gener vidare? Till skillnad mot för dagsländorna så tenderar vi att leva längre än en dag. Förvisso ges vi då en längre tid att sprida generna, men å andra sidan så ger ett misslyckande med detta ett längre lidande (om nu livet skulle vara meningslöst i detta fall). Den unge (gamle) Werthers (vemsomhelsts) lidande, typ

I mitt tycke så borde livet i stället ha en mer romantiserad mening: att leva det. Alltså att meningen med livet är att leva det; att samla så mycket kunskap och erfarenheter som möjligt i ett försök att sprida dem vidare till nästkommande generationer. Som evolutionen, men med den skillnaden att det går mycket snabbare. Dock kräver denna "livsåskådning" naturligtvis att det finns en framtida generation att förmedla den förvärvade kunskapen till, vilket på sätt och vis gör detta till en slags version 2.0 av meisters påstående.

I grund och botten kan man väl alltså säga att de två synsätten är likadana. Men med skillnaden att det i det andra gäller att "resan är större än målet", istället för att bara nöja sig med att ha fått in en bulle i ugnen.

Sen kanske det egentligen är så att meningen med livet, liksom skönhet ligger i betraktarens öga, varierar från person till person (så vilka är egentligen vi som försöker sätta en unison stämpel över hela mänskligheten?)

Som vanligt så skylls allt svammel på trötthet.

Fridens liljor

En nära nära döden upplevelse

Kära dagbok!

Idag var jag till Åsele och gjorde ett besök på arbetsförnedringen. Helt i onödan egentligen. På arbetsfronten intet nytt, typ.

Det mest spännande som hände var istället på vägen hem, då det blev punktering på ett av bakdäcken. Det var egentligen aldrig någon fara att jag skulle köra av vägen eller så. Med Beach Boys poppandes på stereon hade jag hamnat i ett "zen-liknande" tillstånd som gjorde det lätt att häva sladden som uppstod. Lugna puckar.

Men, eftersom det här var det mest nära en nära döden upplevelse som jag har haft på länge så anser jag att ni, kära läsare, bör vara antingen lite extra glada eller extra ledsna över att se mig nästa gång vi träffas (beroende på om vi är vänner eller om vi har något otalt med varandra naturligtvis).

Fridens liljor

Memory lane

Idag har jag varit i Lycksele. På Dollarstore fick jag en väldig flashback, orsakad av en schampoflaska. Det var liksom att vara 15 igen och skynda från gymnastiken för att hinna upp till skolan innan nästa lektion började.

Blå Dubbel Dusch - Doften av högstadiet.

På besök i Pannbandsland

Idag har jag varit i Åsele. Helt i onödan visade det sig, men det är en helt annan historia.

Jag har lagt märke till det förut, men det är först nu reaktionen kommer. Jag vet inte om ni, kära läsare, har lagt märke till det, men har inte en stor andel av kvinnorna i Åsele pannband? En större andel än övriga Sverige. Inte mössa och inte bara huvuden, utan pannband.

Det bör kanske direkt tilläggas att inte alla kvinnor har så, men en anmärkningsvärt stor del har det. Åtminstone enligt mig.

Typ som kvinnorna i Fredrika i början av 90-talet.

Det måste vara ett fashion statement!

The Talented Mr. Strömberg

Nu, kära läsare, har vi känt varandra så pass länge att jag kan avslöja en av mina dolda talanger: att memorera bilars registreringsskyltar, eller i varje fall bokstäverna i dessa skyltar.

Vad har ni för dolda talanger, kära läsare? Vi kanske kan samla ihop en slags "league of extraordinary gentlemen" där vi slår våra talanger samman?

Huvudsyftet skulle förstås vara att bekämpa brott, men vi kan ju göra andra saker också. Typ spela badminton.

Over and out fridens vänner

Fingerspitzengefühl

Fingertoppskänsla, det är vad det handlar om. Både i röjning och i badminton. Och i verkliga livet för den delen också.

Att angöra en brygga

Att angöra en brygga, eller snarare motsatsen; att bärga en flotte. Det har jag ägnat en del av dagen åt. Det var AT's flotte som drogs upp på land för att inte pressas sönder av ismassorna (och på så sätt bli den svenska motsvarigheten till Titanic). Själva bärgandet gick bra, det var mycket välplanerat av Tegnestigarna. Planerat in i minsta detalj.

Efter att bärgandet var klart så sprang AT och jag tillbaka till byn. Det gick tungt.

Over and out fridens vänner

Lebbigt

Det cirkulerar en artikel om att det ska finnas en stad i Norrland där det enbart bor lesbiska kvinnor.

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1734465/kinesiska-medier-lesbianstad-i-norrland

Roligt! Särskilt att de livnär sig som timmerhuggare och att poliserna misshandlar de män som råkat hamna i staden.

När jag först läste om det tänkte jag direkt på ett avsnitt i Family Guy där Meg låtsas vara lesbisk för att få vänner. Hon säger sig vara en "super huge mega lesbian". Det måste vara det de är, timmerhuggarna, "super huge mega lesbians".

Är denna stad kvinnornas motsvarighet till San Francisco?

Fridens liljor! (Som AT sa idag)

Att sova som en stock

Efter fyra dagars röj i skogen känns det att man lever (vilket är ett ganska dumt uttryck egentligen, lever man inte om man inte är trött?). Det gör ont i kroppen, men det gör ont på ett skönt sätt. Mens sana in corpore sano, typ.

Den som sa att ett rent samvete är den bästa huvudkudden verkar aldrig ha satt sin fot ute i skogen, det är en sak som är säker.

Sen är frågan vad som är mest tröttsamt, att röja ett minfält eller att röja ett hygge?

Tål att tänkas på!

Mystik

Tidigare denna afton gymmade jag och AT på brandstationen. Då vi cyklade dit såg vi att det lyste i fönstren i "gymmet", men när vi kom dit var det ingen där. Dessutom var lamporna släckta. Däremot var fönstret öppet. Det märkliga var att det var varmt i rummet, så fönstret kan inte ha varit öppet någon längre stund.

Vi blev lite "spooked" av detta så vi var tvungna att undersöka om det var någon som gömde sig på övervåningen. Sökningen gav dock inget resultat.

Vem var där och tränade? Var det någon där överhuvudtaget?

Det är förstås möjligt att någon gick ut genom bakdörren i samma ögonblick som vi klev in i brandstationen, men varför hörde vi då inte smällen av att dörren stängdes? Eller hoppade personen som var där ut genom fönstret? Om så var fallet, varför gjorde personen det i så fall?

Ett fall för Special Agent Dale Cooper!

Filmen om mitt liv

Ikväll såg jag och pappa "No country for old men". Det var en mycket bra film. Javier Bardem var cool. Särskilt frisyren. Eftersom jag nästan hade en sån frisyr i somras så började jag tänka på vem som skulle spela mig i filmen om mitt liv. Det hade förstås varit enkelt att välja Bardem just därför. Enkelt men tråkigt. Som jag ser det finns det två alternativ:

1. Precis som i Dylan-filmen ska rollen delas av flera skådespelare. Förslagsvis: Thommy Berggren från "Elvira Madigan" (på grund av den otroligt softa mustaschen). Per Oscarsson från "Vaxdockan" (sveriges bästa skådespelarinsats genom tiderna). Marlon Brando från "Linje Lusta" (Stella! Stella!). Dennis Hopper från "Blue Velvet" (Frank Booth!). Jack Nicholson från "the Shining" (Heeeere's Johnny!). Det skulle alltså krävas alla de här skådisarna för att fånga min mångfacetterade personlighet (ironi).

2. Att det ska vara som i ett spel med "first person view" där man aldrig ser vem som spelar mig, utan bara hör rösten (alternativt en berättarröst). Typ som i "Titta, han snackar". Rösten skulle spelas av både Lotta Bromé och Rolf Lassgård. Bromé innan målbrottet. Lassgård efter målbrottet. Sen skulle det bli en liten twist i slutet av filmen så att både rösterna skulle höras samtidigt.

Pappa ville för den delen att han skulle spelas av Tommy Lee Jones vid en filmatisering. Vem som ska spela Jonas har varit klart sen länge: John Goodman.

Peace out fridens vänner.

Dagens I-landsproblem

Basshunters reklam på Spotify. Skottpengar säger jag bara. Skottpengar...

Simma lugnt fridens vänner

Yrke: Hemmansägare

Idag har jag och WS presterat lite skogsarbete för Skoterklubbens räkning. Det är alltid väldigt roligt och livgivande att vara ute i skogen. Balsam för själen (sen går det inte att förneka hur oerhört macho det är att såga med motorsåg). Det vore egentligen det optimala arbetet, att jobba i skogen. Alltså inte att köra skogstraktor åt något skogsbolag, utan att sköta om sin egen mark. Själv är bäste dräng som man säger.

Ett sånt här tankesätt fordrar förstås att man har en hel del skog, annars skulle det vara svårt att försörja sig. Dock har jag ingen skog i skrivande stund, så det är dömt att misslyckas. Det behövs alltså inget gevär för att skjuta denna dröm i sank.

Men det skulle se fantastiskt ut i telefonkatalogen! Albin Strömberg, hemmansäg. (eller det lite fyndigare, som en person i Fredrika faktiskt är betitlad som, tumrullare).

Over and out

Brainstorming

Idéer från kvällens gympass:

AT: Att skapa en "overall" av Abtronics (alltså bälten som skickar elektriska impulser genom musklerna och därför får dem att kontraheras, även känd från TV-shop). Genom denna overall skulle kroppen automatiskt styras av elektronik och göra "riktigt" användande av musklerna överflödigt.

Jag undrar hur denna overall skulle se ut? Som Tron guy? Och vad händer då batteriet tar slut?

JT: Att skapa en mix av Tvål/schampo/balsam/lotion så att man bara behöver en enda tub/flaska/dunk i badrummet. Slänger man i lite hårvax eller hårmousse och tandkräm så har man en optimal produkt. En annan idé i samma anda, var att skapa en mix av ketchup/senap/dressing/bostongurka/matolja/diskmedel för att förenkla köksarbetet.

Där har ni det alltså, kökets och badrummets motsvarighet till en schweizisk armékniv (alternativt multi-fjärrkontroll).

Over and out