tisdag 2 februari 2010

Epilog: Ture och Rosa Björkhage

Det krävdes ett dödsfall för att Rosa skulle inse att hon under hela tiden levt med en dags förskjutning. Det var Ture som talat om för henne att Merit hade dött och då hon väldigt gärna ville gå på begravningen så tvingades hon lita på honom då han visade i tidningen vilken dag begravningen var. Motvilligt hade hon följt med honom den dag han sa att begravningen var (hon levde fortfarande en dag efter och trodde således att begravningen också skulle vara en dag efter).
Hon visste inte om det var chocken eller om det var jet-laggen av att byta 24 tidszoner i ett ögonblick som orsakade det, men hon svimmade under begravningen. Då hon piggnade till liv igen var hon den gamla vanliga Rosa. Den Rosa som Ture kände så väl. Och ingen var lyckligare än Ture över att hon var tillbaka i sitt gamla vanliga jag.
Den enda kvarvarande effekten av Tures lögn för henne var en kraftig rädsla för robotar av alla de slag. Men med hjälp av fru Thelin (som var självlärd expert av kognitiv beteende terapi) så lyckades Rosa få bukt på det problemet också. Det var dock ironiskt att hon senare avled efter att, under en promenad, ha blivit påkörd av en automatiskt robotstyrd plogbil (som orten köpt in i ett pilotprojekt om automatiserade vardagssysslor). Men innan olyckan hann hon och Ture få ett par lyckliga år tillsammans, där de hjälptes åt att lösa korsordet i tidningen varje morgon.
Gasoltuberna? De användes tillsammans med en av kvartersrådet inköpt gasolgrill till att anordna den största grillfest Fasadgränd någonsin skådat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar