”Tyvärr herr Björkhage, er fru har drabbats av en minnesförlust som är av sådan karaktär att hon inte längre minns vad som hände innan olyckan”.
Ture Björkhage kan inte hjälpa det, men han tycker att den dag som Rosa föll från stolen och slog huvudet var en av de bättre i deras äktenskap. Han avskyr sig själv för att tänka så, men det har gett honom en så mycket större kontroll över äktenskapet. Naturligtvis hade han varit orolig över hur allvarligt skadad hon blivit och han hade inte kunnat slappna av förrän läkaren gett honom de lugnande orden att det endast handlade om en hjärnskakning och ett brutet lårben, inget livshotande.
Olyckan hade inträffat då Rosa skulle hänga upp julgardiner i köket. Hon hade tittat ut genom fönstret (och förundrats över hur okristligt tjock Henry Blomgren hade blivit) samtidigt som hon skulle luta sig åt höger för att plocka ner gardinstångsfästet när gravitationen gjorde sitt intåg. Rosa hade fäktat med armarna i ett fåfängt försök att återfå balansen och sedan hade hon helt enkelt ramlat. I fallet hade hon sparkat omkull trappstolen hon stod på och nu ramlade hon rakt på den. Det vänstra benet hade gett ifrån sig samma ljud som då en bräda knäcks och huvudet hade träffat golvet med samma dova smäll som då två plankor slås hårt mot varandra. ”Men jag låter ju som en hel brädgård!” hade hon hunnit tänka innan medvetslösheten omslöt henne.
På väg hem från sjukhuset (där Rosa fortfarande fanns kvar för observation) hade Ture tänkt över situationen. Läkaren hade sagt att hon inte längre hade något närminne. Hon visste inte längre vilken dag det var. Ture bestämde sig. Så fort Rosa kommit hem igen skulle han först ge henne en dubbel dos smärtstillande och sen, när hon vaknade till liv igen, skulle han lura henne att igår är idag. Han skulle få henne att leva med en dags förskjutning. Planen fick honom att skämmas, men det var bara det att han nu äntligen fick möjligheten att vara bättre än henne på att lösa korsord. Rosa hade, så länge han kunde minnas, gjort narr av honom för att han på sin höjd kunde lösa två ord i korsordet innan hon tvingades ta över för att lösa resten. Detta hade tärt på Tures självförtroende eftersom han ansåg sig vara en bildad man.
Men nu! Nu skulle han allt visa henne!
Over and out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar