The Hurtbulls

Ikväll sprang jag och AT ett kvartsmaraton. Ganska hurtbullish gjort tycker jag, med tanke på hur satikens kallt det blåser. Det tog ett bra tag att bygga upp värmen i benen, men när det väl var gjort så gick det överraskande lätt. För AT gick det så lätt att springa att han blev lite orolig över att inte kunna stanna. Typ som "Den flygande holländaren" fast snarare "Den springande kabelmontören". Dömd att för alltid jogga runt 92:an.

Något för Norrlandsoperan att spinna vidare på.

Over and out

MacGyver

Igår var jag rätt händig om jag får säga det själv. Jag bytte på prov display på en mobiltelefon. Det fungerade ypperligt och var ett fantastiskt mycket billigare sätt att få en "ny" telefon än att köpa en ny telefon.

Det kanske är nåt att satsa på i framtiden, att köpa in trasiga telefoner från t ex Tradera, byta display och sedan sälja med vinst. En slags förädlingsindustri. Frågan är om det är en bra eller dålig idé? Eller frågan kanske snarare är om det är bättre eller sämre än Andreas idé att Skoterklubben borde anordna rysk roulette på nästa årsmöte?

Over and out

Att marknadsföra sig själv

Enligt Maria så måste man ha bilder på sig själv om man har en blogg. Det är en oskriven lag. Helst ska det vara många bilder dessutom. Jag förstår inte riktigt varför det ska vara så, men jag antar att det är för att läsaren lättare ska kunna relatera till det man skriver då de vet hur "författaren" ser ut. Lite som de subliminala meddelanden som finns i reklam på TV. Det liksom lurar läsaren att tro att bloggen är bättre än den är. Eller sämre än den är om bloggaren skulle se ut som ett bombskadat Dresden (återigen en risk-att-kasta-sten-i-glashus sak att skriva).

Nu måste jag alltså börja med detta, att lägga upp bilder på mig själv. Eller åtminstone en bild. Problemet är bara att jag, sedan 8-års ålder, har varit i konflikt med kameran. Vi tycker inte om varandra och därför har vi försökt att undvika varandra så gott det går. Inte så att vi är dödsfiender, utan snarare att vi har enats om att vi är oense och därför tagit avsked från varandra.

En bild kan jag dock bjuda på, crowd-pleaser som jag är:

Bilden är tagen av meister (under kvällen då bilden togs drack han nästan ett helrör Absinthe själv, vilket alltså är förklaringen till om bilden skulle uppfattas som suddig).

meister verkar för den delen använda sig av bilder för att få fler läsare, hur förklaras annars utviket och sängkammarblicken i "headern" till hans blogg?

meister - SKOJA!

Håll till godo!

Malplacerad

Kära dagbok!

Igår kväll var jag i Lycksele, på Seaside Club (ett namn som enligt JT för tankarna till Sunny Beach). Jag gjorde en tråkig upptäckt igår, samma upptäckt som jag alltid gör då jag går ut på krogen. Att jag inte riktigt passar in där. Lite som elorgelsolot i Animals version av "Hallelujah, I love her so".

Trots att detta sker varje gång jag är ute på krogen och att jag varje gång tänker att det är sista gången så upprepas det gång på gång. Självplågeri. Men det var rätt kul ändå! En av kvällens höjdpunkter var att få träffa Kristoffer "Blood on the dancefloor" Kjäll igen.

Kvällens finaste stund inträffade vid gångtunneln vid OKQ8 då JT och jag rev av en diger samling Beatles-låtar. Det var to die for.

Over and out.

Mystik

Idag har jag, AT och JT beslutat oss för att genomföra ett stort projekt. Det blir lite av ett mandomsprov (dock inte samma sorts mandomsprov som Dustin Hoffman). Problemet med projektet är att jag måste köpa nya pjäxor...

Förövrigt verkar det som att det blir Lycksele ändå, redan imorgon dessutom. Jag hoppas att lyckan står mig bi denna gång.

Over and out

The L-word

Skulle det vara värt att fara till Lycksele i helgen?

Förra gången jag var där på marknaden så blev jag jinxad. Först lyckades jag tappa telefonen så att displayen sprack, sen gick bussen sönder på väg tillbaka till stan och väl framme i stan skar jag av mig fingertoppen då jag skulle splitta en apelsin (ja, det sved som satiken). Mr otur.

Om jag far dit igen, far jag då dit med livet som insats?

Det tål att tänkas på, så svaret på din fråga, meister, är ett definitivt kanske.

Over and out

Visdomsord

Jag gjorde ett försök att lansera en metafor för pappa idag. Att livet är som ett körkort. Tanken var att det skulle bli en liknelse i klass med Hasse Alfredssons "Livet är som en påse - tomt och meningslöst om man inte fyller det med något". Men det visade sig ganska snart att det var bättre lämpat som ett avskräckande exempel för tungt kriminella:

"Livet är som ett körkort - polisen kan ta det ifrån dig."

...eller som en slags Spola kröken propaganda:

"Livet är som ett körkort - rattfyllon blir av med det."

...eller som en slags åldersrasism:

"Livet är som ett körkort - gamla människor bör inte ha ett."

Men till sist blev det ändå någorlunda rimligt:

"Livet är som ett körkort - du mister det efter 110."

Peace out fridens vänner

The kristet utseende

Idag var det kyrkoval. Jag förutsätter att ni har röstat kära läsare. Om man inte röstar så urholkas värdet i att leva i ett demokratiskt samhälle. Med risk för att framstå som en hycklare tvingas jag erkänna att jag inte har röstat. Jag som skulle förtidsrösta!

Jag vet inte om ni har tänkt på det, men ser inte folk som är väldigt religiösa ut på ett visst sätt? Tråkiga kläder, tråkiga frisyrer och alldagliga på alla sätt och vis (skrivet med en enorm risk för att "kasta sten i glashus"). The kristet utseende, typ.

Over and out

Male bonding

Idag har Skoterklubbens styrelse varit ute i skogen och byggt en bro. Det är en sak som är lite fin, att tre killar åker ut och bygger broar.

Skoterklubben - Din bro över mörka vatten.

Pretty pretto

Det har bubblat upp en idé till en berättelse i den gyttja som även kallas för mitt intellekt. Berättelsen skulle faktiskt kunna räcka till så mycket som en bok, eller åtminstone en novell.

Nu är frågan om ett försök att skriva en bok skulle vara för pretentiöst till och med för att vara mig?

Over and out

L-town

Kära dagbok!

Ikväll har jag skjutsat Emma till Lycksele.

Av sentimentala skäl var jag tvungen att köra förbi Prästbolsvägen 7G för att få minnas tillbaka.

Nu bodde det nya hyresgäster i lägenheten. Hyresgäster med vargtavlor uppsatta i det som var JTs rum. Jag hade hoppats få se Skuggan också, men jag fick inte en skymt av honom. Det kan innebära att han blivit skickligare på att gömma sig. Kanske rentav så skicklig att han försvunnit på riktigt. Eller så har han verkligen försvunnit på riktigt från Pb-vägen 7G.

Lycksele är förövrigt en rätt fin stad och jag måste erkänna att jag saknade stället lite grann då jag var där ikväll. Det är liksom en lagom mix av storstad och landsbygd. Inte 100 % storstad som Umeå och inte 100 % landsbygd som byn, utan någonstans mittemellan.

Peace out fridens vänner

Whole lotta love

Ikväll har jag varit på fest i meisters husvagn. Det är lite fint i all sin enkelhet, att sitta i en husvagn en mörk höstkväll som denna.

Kvällens snackis var vem meisters nya flickvän är. Ett rykte som startades efter att han ändrat sin relationsstatus på Facebook. Det gav också upphov till kvällens roligaste citat, då Jimmie sa att det var bra att meister skaffat tjej eftersom man då kan säga att man känner en kille som har en tjej. Någonting som inte alls är en självklarhet i Fredrika.

Men frågan kvarstår, vem är det som fångat meisters hjärta?

Over and out.

In dreams...

På senare tid har jag sovit väldigt dåligt och det är ovanligt. Jag brukar aldrig ha några problem att somna. Sömnproblemet är förstås en direkt konsekvens av det som ältats i dagens tidigare inlägg.

Att ha svårt att sova är väl kanske inte så mycket att skriva om, utan det är snarare de drömmar som uppstod då jag väl somnade som är värda att nämna.

Dröm 1: Jag och pappa höll på att bygga ett hobbyrum i källaren. Hela källaren hade fått träpanel (till skillnad mot för verklighetens gula betongväggar). Av någon anledning finns det en grotta i källaren och ur grottan kommer en kvinna springandes. Det låter som att det är någon som jagar kvinnan. Kvinnan faller och det kommer en man krälandes ut ur grottan. Mannen har bar överkropp och är helt nerblodad i ansikte och armar (dock inte torso, mannen har liksom ett osynligt linne på sig). Mannen hinner ikapp kvinnan. Kvinnan skriker. Mannen väser till kvinnan "Nu ska vi göra som du gjorde förut"...

Här vaknar jag!

Dröm 2: Jag och en grupp andra är på en mässa. Mässan är i ett vitt hus men montrarna ser ut som livsmedelsaffärer från 30-talet. En reporter, som ser precis ut som killen som spelar Zoller i Inglourious Basterds, kommer fram och tjatar om att han vill intervjua oss. Vi säger nej och reportern blir otrevlig och skriker efter oss. Plötsligt väller det in en massa folk och reportern liksom drunkar i folkhavet.

Det blir alldeles mörkt.

Då det blir ljust igen har mässan försvunnit och kvar finns bara det stora vita huset. Huset är stort som en hangar och allt är vitt. Taket och golvet. Det finns inga möbler. Nu har mitt sällskap försvunnit och det är bara jag och en annan kvar. Den andra personen är en kameraman.

Vi ser folk långt, långt borta i huset. Då vi går närmare ser det ut som om en docka hänger i två kedjor. Då vi kommer närmare ser vi att det är reportern som hänger där. Istället för händer har han kättingar och längst ut i dessa sitter två krokar (som ser ut precis som krokarna som sitter längst ut i spännband). Reportern ler ett otäckt leende mot oss.

Jag inser (på något oförklarligt sätt) att huset i själva verket är något slags inomhusrastplats för ett mentalsjukhus. Reportern hakar loss sig från taket, där krokarna suttit fast och börjar gå mot oss. Jag frågar oroligt en av väktarna (det finns fyra som alla ser ut som Randy i "My name is Earl") om de verkligen vågar låta honom vara lös. Väktarna flinar mot mig och reportern börjar springa. Han springer mot oss och börjar veva med sina kättinghänder som liksom viner i luften. Reportern grimaserar så att ansiktet ser ut som ett vansinningt flin. Han svingar en av kättingarna mot mig. Jag känner hur den slår fast i skinnet och skrapar mot okbenet...

Här vaknar jag!

Finns det någon drömtydare bland Er kära läsare (10 unika läsare idag!) som kan förklara vad dessa drömmar betyder?

Sweet dreams!

Sabbath bloody sabbath

Det finns nog ingenting som gör så ont som då den bild man har av sig själv raseras. Det är ett smärtsamt uppvaknande att inse att man inte klarar av att göra samma saker som man en gång kunde.

Förra veckan slogs jag plötsligt av en tanke: "klarar jag verkligen av att jobba med det här resten av livet?".

Jag försökte skjuta tanken åt sidan så gott det gick, men den hade hunnit få fäste. Nu har jag försökt vrida och vända på den så gott som det går. Det tidigare nämnda uppvakandet skedde i formen av ett nej. Nej, jag klarar nog inte av att jobba med det här.

Orsaken till detta är förstås min dåliga hörsel. Som alltid.

Jag såg universitetsstudierna som en chans att visa att jag kunde spela med "de stora pojkarna". Det blev dock ingen storstilad comeback. Två år. Under dessa två år känns det inte som att jag har gjort mig själv rättvisa heller. Godkänt visst, men inte så mycket mer än så.

Kontentan av det hela är förstås att om jag inte klarar av dryga tre timmars skola per dag utan att känna mig mer död än levande resten av dagen, hur ska jag då klara av att jobba åtta timmar med det sen resten av livet? Eller i bästa fall jobba halvtid. Det känns inte precis värt med 300 000 kr i studielån bara för att jobba halvtid.

Redan då jag fick mina problem med hörseln i gymnasiet sa skolsköterskan att jag kanske skulle sänka mina förväntningar. Att sänka sina förväntningar då man är 16 år. Det var alltså vid den åldern jag nådde mitt livs peak. 16 år. Deprimerande. Minst sagt.

Nu ska jag ta ett litet skoluppehåll. Eller sabbat som det också kallas. Fullt tillåtet enligt de flesta, men varför känns det då som ett stort misslyckande?

Som tur var så var föräldrarna väldigt förstående. Något som var kanske ännu viktigare var att mina två stora förebilder i livet, mormor och morfar, också accepterade beslutet.

Först sabbat, sen beslut. Ett beslut om jag ska fortsätta studierna eller utbilda mig till något annat. Om jag väljer något annat så blir det en dyr lärpenning för det beslutet. Cirka hundratusen i studielån.

Som Karin Boye sa "Ja, visst gör det ont när knoppar brister". Visst fan gör det ont.

Ont i själen.

Detta var alltså dagens avsnitt av klagomuren. Kära läsaren får ursäkta, men jag kände ett tvång att lätta mitt hjärta.

Peace out fridens vänner!

Peggan!

Plötsligt händer det!

Alldeles nyss, när jag var på väg hem från universitetet, så såg jag Peggan. Peggan!

Problemet nu är hur jag ska få tillbaka Peggan. Är det någon läsare som vet hur man bör gå tillväga?

Uppdagande

Tydligen hade någon/några "lånat" min mobil i fredags och ringt till bl a min lillasyster. En sån sak är absolut inte ok.

Jag förstår inte riktigt vitsen med det hela. Att dessutom låtsas vara mig under samtalet säger väl egentligen allt om hur oerhört dumt det hela är? Att utge sig för att vara mig under ett samtal med min egen syster. Skulle hon inte höra skillnad på rösten? Idioti på hög nivå.

Det här gjorde mig verkligen Pissed Pissedofferson.

Over and out.

Teckenspråk # 2

Ytterligare ett säkert tecken på att JT har varit i lägenheten - Du hittar en halväten pannkaka liggandes direkt på rotationsfatet i mikrovågsugnen samtidigt som halva köksbordet är nersmetat med jordgubbssylt.

Hänt Bild

Gårdagskvällens bästa bild.

Kvartsvägen Block Party - summering

Igår var det kalas här på Kvartsvägen.

Kvällen började med att AT och Niclas kom hit från Berghem. Vi beställde pizza. Sen kom Björn-Erik hit. Varken AT, Niclas eller jag har haft tillfälle att prata så mycket med honom sen grundskolan så man kan väl säga att vi inte känner honom så jättebra, men det tog inte mer än två minuter förrän han var en aktiv del av samtalet. Han har en enorm social kompetens, Björn-Erik. Imponerande!

Typ 1,5 h efter utsatt tid kom meister n' the funky bunch. Jag fick en barnvagnsskylt av JT och Maria där det stod Albin och meister fick epilepsi-drinkglas. Hygglo!

Jag gillar verkligen fester då AT är med eftersom vi båda hyser en förkärlek för att diskutera olika saker. Igår diskuterade vi kommunpolitik tillsammans med Niclas. AT hettade till rejält på detta ämne och blev riktigt upprörd. Kul.

Jag fick också veta under kvällen att thailändare köper oerhört mycket mariekex. Jag visste sedan tidigare att de köpte mycket öl, men mariekex hade jag ingen aning om. Vi kom fram till att det var en lite vuxnare variant av skoltidens Singoalla och Cola under Majtjärnsutflykterna.

Som alla vet så råder det en oskriven lag om att man ska ha med sig kex då man är ute i skogen och thailändarna verkar tydligen också anamma dettta.

Kvällens dummaste: meister lekte Spiderman och klättrade upp för stuprören. Säkerligen uppskattat av grannarna! ...eller inte.

Kvällens pinsammaste: Att AT fick en användare på Facebook. En användare som inte skapades av honom själv. Plågsamt pinsamt. Särskilt alla vänförfrågningar och då Tommy (Tommi) kommenterade hans status. Plågsamt.

Over and out

Teckenspråk

Ett säkert tecken på att JT varit i lägenheten - Det finns tre olika sorters tvål att välja på och ändå är det någon som har tvättat händerna med schampo.

Industrisamhället

Dagens I-landsproblem:

Varför smakar jordgubbssylten som punchpraliner?