Downtown Suzie

"Smala Sussie" är minsann den bästa svenska filmen sedan "Vaxdockan".

Word.

Fridens liljor

I'm with the band

Jag vet att JT har pratat om det länge, men nu tycker också jag att vi gör slag i saken. Vi startar ett band!

Vi kan sikta på att bli det första bandet som spelar alla genrer (som tur är så räknas inte David Bowie som ett band). Allt från synth-pop till synth-techno till new age till speed metal till dansband, typ.

Hur går vi till väga då?

Steg 1: Vi drar ihop nog med folk (minst tre) för att kunna kallas ett band.

Steg 2: Vi lär oss att spela instrument. Någon (den som ser bäst ut) får lära sig att sjunga. Alternativet är att vi nöjer oss med instrumenten och bara spelar instrumentala låtar, som ett modernt Spotnicks.

Steg 3: Hitta på ett bra namn till bandet. Här bör vi nog se upp så att vi inte väljer något opassande. Det är rock'n'roll med ett politiskt inkorrekt namn, men det måste vara rock'n'roll på rätt sätt:

Rock'n'roll: Kapital1 och de andra 2 (om vi nu skulle vara tre i bandet), Nyllmeister T & the Pretty Faces, Pinen & the Magic Johnsons.

Inte rock'n'roll: Sieg Heil & the Hitlers, Mean Mr. Mustard & the Gas chambers, Hagaman & the Psykbryts, Tegmister A och Talibanerna.

Steg 4: Sy upp scenkläder.

Steg 5: Uppträda på Sjönäs på Hembygdsdagssöndagen.

Steg 6: Världen!

Over and out

Meningen med livet

För lite drygt en vecka sen hävdade meister att meningen med livet är att fortplanta sig (det kan tyckas att meningen med livet är en fråga som är för stor för att rymmas vid en diskussion i en husvagn, men se det mer som att tänka utanför den låda som en husvagn faktiskt är). Visserligen har väl meister rätt, men känns det inte lite tråkigt att människans liv jämställs med dagsländans?

Är livet i så fall meningslöst om en människa inte lyckas föra sina gener vidare? Till skillnad mot för dagsländorna så tenderar vi att leva längre än en dag. Förvisso ges vi då en längre tid att sprida generna, men å andra sidan så ger ett misslyckande med detta ett längre lidande (om nu livet skulle vara meningslöst i detta fall). Den unge (gamle) Werthers (vemsomhelsts) lidande, typ

I mitt tycke så borde livet i stället ha en mer romantiserad mening: att leva det. Alltså att meningen med livet är att leva det; att samla så mycket kunskap och erfarenheter som möjligt i ett försök att sprida dem vidare till nästkommande generationer. Som evolutionen, men med den skillnaden att det går mycket snabbare. Dock kräver denna "livsåskådning" naturligtvis att det finns en framtida generation att förmedla den förvärvade kunskapen till, vilket på sätt och vis gör detta till en slags version 2.0 av meisters påstående.

I grund och botten kan man väl alltså säga att de två synsätten är likadana. Men med skillnaden att det i det andra gäller att "resan är större än målet", istället för att bara nöja sig med att ha fått in en bulle i ugnen.

Sen kanske det egentligen är så att meningen med livet, liksom skönhet ligger i betraktarens öga, varierar från person till person (så vilka är egentligen vi som försöker sätta en unison stämpel över hela mänskligheten?)

Som vanligt så skylls allt svammel på trötthet.

Fridens liljor

En nära nära döden upplevelse

Kära dagbok!

Idag var jag till Åsele och gjorde ett besök på arbetsförnedringen. Helt i onödan egentligen. På arbetsfronten intet nytt, typ.

Det mest spännande som hände var istället på vägen hem, då det blev punktering på ett av bakdäcken. Det var egentligen aldrig någon fara att jag skulle köra av vägen eller så. Med Beach Boys poppandes på stereon hade jag hamnat i ett "zen-liknande" tillstånd som gjorde det lätt att häva sladden som uppstod. Lugna puckar.

Men, eftersom det här var det mest nära en nära döden upplevelse som jag har haft på länge så anser jag att ni, kära läsare, bör vara antingen lite extra glada eller extra ledsna över att se mig nästa gång vi träffas (beroende på om vi är vänner eller om vi har något otalt med varandra naturligtvis).

Fridens liljor

Memory lane

Idag har jag varit i Lycksele. På Dollarstore fick jag en väldig flashback, orsakad av en schampoflaska. Det var liksom att vara 15 igen och skynda från gymnastiken för att hinna upp till skolan innan nästa lektion började.

Blå Dubbel Dusch - Doften av högstadiet.

På besök i Pannbandsland

Idag har jag varit i Åsele. Helt i onödan visade det sig, men det är en helt annan historia.

Jag har lagt märke till det förut, men det är först nu reaktionen kommer. Jag vet inte om ni, kära läsare, har lagt märke till det, men har inte en stor andel av kvinnorna i Åsele pannband? En större andel än övriga Sverige. Inte mössa och inte bara huvuden, utan pannband.

Det bör kanske direkt tilläggas att inte alla kvinnor har så, men en anmärkningsvärt stor del har det. Åtminstone enligt mig.

Typ som kvinnorna i Fredrika i början av 90-talet.

Det måste vara ett fashion statement!

The Talented Mr. Strömberg

Nu, kära läsare, har vi känt varandra så pass länge att jag kan avslöja en av mina dolda talanger: att memorera bilars registreringsskyltar, eller i varje fall bokstäverna i dessa skyltar.

Vad har ni för dolda talanger, kära läsare? Vi kanske kan samla ihop en slags "league of extraordinary gentlemen" där vi slår våra talanger samman?

Huvudsyftet skulle förstås vara att bekämpa brott, men vi kan ju göra andra saker också. Typ spela badminton.

Over and out fridens vänner