Typiskt

Två saker som har varit typiska:

1. Att den som jobbar som programvägledare inte funnits på sitt kontor i dag. Typiskt.

2. Att armarna kändes som om de var gjorda av maräng i dag på gymmet. Typiskt.

Roger that over

Kvartsvägen Block Party

Tja Svenne, Tjo Svenne, Hej Svenne.

Jag vet inte om ni minns reklamen på Spotify om festen "Grolsch Block Party"? Den inleddes ungefär som det står skrivet här ovanför. Nåväl, det var inte det som det här inlägget skulle handla om.

Både undertecknad och meister är födda under sommaren, i lejonets tecken (och därför naturligtvis är självutnämnda alfahannar). Därför har det inte funnits tid för någon uppvaktning av meister. Det har vi tänkt råda bot på nästa fredag och eftersom jag är en stor vän av effektivitet så tyckte jag att vi skulle ha kalaset hos mig på Kvartsvägen så att jag äntligen får ha en liten inflyttningsfest.

Därför undrar jag nu, kära läsare, om Du har lust att komma på denna lilla tillställning? Det skulle uppskattas av både mig och den lilla kille (som blivit stor) i vars ära vi håller kalaset.

Eftersom jag fått lite av ett storhetsvansinne av att ha fem (5!) unika besökare dagligen på denna blogg, så ansåg jag därför att detta var det optimala sättet att "sprida budskapet" (men det beror kanske framförallt på att jag är på tok för lat för att bemöda mig att skicka ett sms).

Väl mött!

Ett socialt experiment

Tidigare ikväll var meister här. Han var på ett ytterst dåligt humör och betedde sig skrämmande rastlöst. Ungefär samma beteende som man förväntar sig av en heroinist på avvänjing. Lite cold turkey.

Ingenting fungerade för att få honom på bra humör. Jag provade allt. Jag erbjöd honom till och med Nötcréme flera gånger, men han ville inte ha (vilket är förståeligt med tanke på hans allergi mot nötter).

Just det här med Nötcrémen skulle bli ett fantastiskt bra socialt experiment: efter hur många gånger skulle meister bryta ihop och bli antingen apatisk eller aggressiv?

Vad tror ni kära läsare? Och vad tror DU meister?

Roger that over

Höstsol

Jag är tillbaka i Umeå vilket per definition betyder att sommaren är slut (i alla fall för min del).

Just den här sommaren kommer väl kanske inte att gå till historien som den bästa sommaren någonsin (dock topp 15 ...kanske). Man kan säga att det har varit en bra bredd, men en extremt dålig topp på sommaren. Hembygdsdagslördagen och Flottdagen var nog sommarens två, enstaka, "peakar". Fast å andra sidan så är det kanske inte just såna kvällar som man kommer att minnas längre fram i livet.

Som vi konstaterade under sommarens sista träningspass (igår), så var det bästa med sommaren den vardagliga sak som man tagit för givet eftersom det blivit en vana. Jag menar förstås träningen (vad vore en blogg vid namn "Träningsverk" utan åtminstone sporadiskt användande av ordet/begreppet träning?). Träning är så mycket mer än bara den fysiska delen. Den sociala biten får absolut inte underskattas; att få "hänga" med AT och JT (och bitvis meister och Niclas) och få utlopp för det skitsnack som byggts upp under dagen. Det är sånt som kommer att värma i hjärtat på ålderns höst när man minns tillbaka (att träningen också ger en "bättre" ålderns höst är naturligtvis ett stort plus).

Simma lugnt fridens vänner!

Döden

Min morfar berättade en gång om en äldre man i Vilhelmina.

Varje kväll brukade den äldre mannen och hans fru ta sig något stärkande, eftersom det sades vara bra för hjärtat. Varje kväll, samma sak. Men så en kväll tog den äldre mannen glaset, kastade dess innehåll över axeln och sa till frun "Hej! Hallå där, nu sticker NN! Varefter han segnade ner och dog. (Jag skriver NN eftersom jag inte minns det riktiga namnet).

Tänk vilket fantastiskt sätt att vika hädan på. Lite humor och lite tragik, det är minsann så man ska gå bort!

Roger that over

Sounds of Silence

I helgen har jag varit ensam hemma och det har resulterat i en slags lågkonjunktur för mina stämband. Under det föregående dygnet yttrade jag endast totalt 10 ord. Jag skulle tro att om jag pratade nu så skulle min röst låta ungefär som Hannibal Lecter i "När Lammen Tystnar". Lite metalliskt raspig sådär.

Jag känner mig nästan som Illy.

Detta inlägg är särskilt tillägnat intresseklubben.

Roger that over

Honky Tonk Women

Jag kom att tänka på en väldigt dum sak.

I lördags på puben frågade vindkraftkillarna flera gånger hur stor chansen var att få tag på ett fruntimmer. De frågade alltså på en pub i Fredrika (!) anordnad av Skoterklubben (!) hur stor chansen var att få ligga.

Vilken oerhört plump sak att fråga och vilken oerhörd brist på respekt genom att fråga något sådant. Men samtidigt är det en oerhört kul missräkning från deras sida om det var den enda anledningen till att de kom till puben.

Jag menar, hade de bara tänkt sitta där och vänta på att någon kvinna skulle komma fram till dem och säga "Hey babe, take a walk on the wild side"?

Idiotiskt och manschauvinistiskt.

Over and out

Den lilla människan

Jag hittade en blogg som var rätt kul. Den egna beskrivningen är "Denna blogg tillägnas alla besvikna människor som finns i vårt avlånga land och har behovet att påtala det för oss andra genom lokal media".

I det senaste inlägget skriver ett par besvikna arbetskamrater om hur besvikna de blev på den Liza Minnelli konsert de varit på. De hade minsann åkt dit för att höra Liza Minnelli sjunga och inte för att se Liza Minnelli kollapsa! En av kollegorna säger i artikeln "Det var helt fruktansvärt. Efteråt kände man sig helt tom inombords".

Man måste fråga sig om hon (ja, det var en kvinna) blev så upprörd över att Liza Minnelli kollapsade eller för att Liza Minnelli hade mage att kollapsa på den konsert som HON och hennes ARBETSKAMRATER var på? I vilket fall som helst skulle hon kontakta sin advokat angående konserten. Notera att de använder ordet sin advokat och inte en advokat vilket indikerar att hon varit med om något liknande tidigare (jag undrar om kvinnan hade biljetter till Michael Jacksons sista konserter och om hon i så fall tänker stämma honom för att han dog?)

Jag vet inte vad Ni tycker, men jag tycker att artiklar som denna är fantastiskt roliga eftersom de som medverkar i dem är så oerhört upprörda över saker som de flesta uppfattar som nonsens.

Dramatik på gräsrotsnivå.

http://lokaltidningsbesvikelse.blogspot.com/

Simma lugnt fridens vänner!

En liten kille har blivit stor

He is meister, eager for fun

When meister wears a smile - everybody run

Grattis på födelsedagen Tobias!

Farmville

Jag vet inte om du spelar/har spelat Farmville på Facebook? Det är hursomhelst ett kul och beroendeframkallande spel. Det man gör är alltså att sköta en farm med allt vad det innebär. Jag vet inte hur det är med andra, men då jag spelar så får jag känslan av att bönder lever ett förträffligt trevligt liv.

Ett så pass trevligt liv att det kanske skulle vara värt att byta till ett sådant liv och överge sitt gamla.

Tänk om Reinfeldt skulle göra som Mao och tvinga ut alla på landsbygden för att bli självförsörjande. Då skulle vi alla tvingas vara lantbrukare och leva ett "Farmville-liv" (dock tror jag inte att "Reine" skulle göra så eftersom det i allra högsta grad skulle vara ett kommunistiskt beteende).

Det kanske skulle bli ett utopiskt samhälle där alla är lyckliga och lever i harmoni med varandra och tillvaron. Det hårda kroppsarbetet hos gemene man skulle innebära en starkare religiös tro (lite amish, typ) eftersom hårt arbete ger en sund själ i en sund kropp. Reinfeldt skulle bli Sveriges Jesus och alla skulle lyda hans minsta vink. Han skulle ta med sig hela Sveriges befolkning till sitt afrikanska plantage som han köpt för en stor del av statsbudgeten. Plantaget skulle han döpa till "Reintown". Reintown rämnar dock efter ett tag eftersom kapitalismen är för djupt rotad i folksjälen. Folket vill ha pengar, men det finns inga pengar i Reintown. Utopin blir en dystopi och alla som vill lämna Reintown blir skjutna. Sen blir alla andra förgiftade med cyanidspetsad saft.

Typ som en blandning mellan kulturrevolutionen och Jonestown.

Om nu Reinfeldt skulle göra detta så får man hoppas att han inte tar efter Pol Pot och skjuter alla med glasögon.

Sen så måste man ju naturligtvis fråga sig om Mao och Jim Jones inspirerades till sina handlingar av att spela Farmville?

Det tål att tänkas på!

Som vanligt så skylls allt svammel på att jag är trött.

God natt fridens vänner!

Damn seagulls

Apropå det här med frisyrer så insåg jag att jag skulle kunna göra en likadan frisyr som sångaren i A Flock of Seagulls. Pretty epic om jag får säga det själv.

Roger that over

Party like it's 1999

Frågan är om puben igår blev en succé eller ett fiasko? Ekonomiskt - bra. Besöksmässigt - mindre bra.

Efterfesten efter festen var rätt kul i alla fall. Särskilt killen från Boden och hans inte helt stilrena sorti. Typiskt norrbottningar skulle jag vilja säga, men man kan kanske inte göra en sån generalisering baserad på en person (som dessutom kommer från Boden)?

Tänk vad roligt det skulle ha varit om efterfesten skulle ha varit i meisters husvagn istället för hos Rickard. Och tänk om precis samma sak hade hänt med killen från Boden inne på toaletten i husvagnen (om det nu finns någon toalett i husvagnen, men vi antar att det gör det). meisters reaktion - priceless.

Jag vet inte om det var någon fler som la märke till det, men var inte den andra PEAB killen lite lik stearinljus-Ragge?

Over and out

Frills that kills

Kära dagbok!

Igår var det den sista arbetsdagen för i sommar. Fantastiskt skönt. 

Lite vemodigt är det dock, dels för att jag inte kommer att få träffa John Deere något mer, och dels (kanske mest) eftersom jag nu måste klippa mig. Just nu har jag en slags hockeyfrilla som ser ut som en blandning mellan Ralf Edström, 80-tals Mick Jagger och John Fogerty. 

...och Jenny Kallur. 

Så länge som jag har jobbat så har jag haft keps och då har den här så kallade frisyren fungerat bra. Ibland har jag känt mig lite som kommunförrådets Gretzky, då håret bak i nacken liksom blivit lite lite lockigt av vinden. Jag kände mig nästan lite stilig. Men nu, då mina kepsbärarmöjligheter har minskat, så har Gretzky-känslan försvunnit. 

Jag tror att det får bli en tripp till Åsele, till Zackrissons herrfrisering någon gång under nästa vecka. Det är rätt bra där, han frågar aldrig vad man vill ha för frisyr utan alla blir klippta på samma sätt. 

Fast å andra sidan så är jag halvvägs till att ha samma frisyr som Fabio (och AT) så det kanske är lika bra att skjuta upp frisersalongsbesöket?

  

Peace out fridens vänner.

The A-team

Jag vet inte om ni har tänkt på det kära läsare, men använder inte många a-lagare ett "finare" språk än gemene man?

Språket är liksom lite gammalmodigt och pompöst på något sätt. Lite överklass. Åtminstone är det så på film ("Låt den rätte komma in" exempelvis), men jag tycker att jag har hört det bland busskurerna på Vasaplan också. Förutom att vara upperclass så är språket ofta även uppercase, d v s att de pratar med STORA BOKSTÄVER.

Men varför använder de då ett språk som är "finare" än dem själva (om man nu kan uttrycka det hela så burdust)? Jag diskuterade det med AT tidigare i sommar och han tror att det beror på att a-laget en gång har varit högt uppsatta i samhället och att de därefter har tagit till flaskan (falling from the bottle to the bottom, typ).

Jag tror att det beror på att de vill få ett mer utvecklat språk. Betänk att det är en hårfin skillnad mellan att vara en livsnjutare i klass med Steffo Törnquist och att spela i a-laget. Man skulle alltså kunna kalla a-laget för livsnjutare-extreme. Genom att ge språket fler nyanser kan de kokettera inför andra människor (och kanske på så sätt kompensera för sin något dekadenta livsstil).

Detta var alltså dagens inslag av att sparka på de som redan ligger.

Minus på karmakontot.

Over and out

Dagens ord

Myshandel - motsatsen till misshandel.

Svensk sommar när den är som bäst

Flottutflykten igår blev flott, i dubbel bemärkelse. Ett fint väder och stora mängder grillat kött borgade för en fin dag.

Synd bara att inte JT kunde följa. Han sa att han hade feber. I dagens svinfluensa (förkortningar, heck yeah!) tider så kanske det var lika bra att han inte följde med (man vet inte hur immunförsvaret hos naturfolket på den outforskade sidan av Viskasjön hade reagerat på hans bakterier). Istället fick vi lov att äta upp hans del av köttet - den enes död den andres bröd som man brukar säga.

Kvällens roligaste:

• ATs vision att flotten skulle förvandlas till en modern version av "Den flygande holländaren" - dömda att för alltid puttra omkring på Viskasjön.
• Kortspelandet. Som alla vet så är hasardspel tillåtet på internationellt vatten, så därför spelade vi: Plump. Otroligt roligt! Och otroligt länge sen sist. (Att AT dessutom var som en slags omvänd Rain Man som bara spelade bättre ju mer han drack var också rätt kul).
• ATs barnförbjudna version av Uno Svenningsons "Vågorna" som han sjöng med sensuell röst.
• Att samme person vägrade gå iland för att pinka eftersom att pinka från flotten skänkte honom en trygghetskänla då skvalpandet från vattnet påminde om toaletten hemma.
• Alla diskussioner ombord.
• Promenaden hem till byn igen.

Som AT sa under hembygdsdagarna så är det bästa med såna här dagar att man får prata 100% skit istället för de vanliga 80%. Så är det!

Tack för en trevlig dag/kväll alla inblandade!

Over and out.

Flottarkärlek

Imorgon (eller egentligen senare detta dygn) blir det grillning ute på AT:s flotte. Ölet ligger på kylning, köttet i marinad och nyheterna utlovar solsken. Svensk sommar när den är som bäst alltså.

Det kommer bli lite som en Pripps Blå reklam. Strålande solsken, glittrande vatten, badande människor och öl (dock inte Pripps). Det enda som egentligen saknas är Tommy Nilsson i bakgrunden (det näst bästa hade varit att ha med Tobby Nilsson, men han är tyvärr i skrivande stund uppe på sveriges högsta kulle - Kebnekaise).

Jag är taggad! ...men kanske inte lika taggad som AT. Under vår planeringspromenad tidigare ikväll (alltså igår) pratade han om att procenten skulle stiga, i ett sammanhang där man normalt pratar om promille. Übertagg.

Under samma promenad blev vi stoppade av en tjej i en blå SAAB som frågade efter vägen till macken. Inget konstigt med det. Det ovanliga med situationen var att det var en snygg (!) tjej (!) som var ensam (!). Det är vi sannerligen inte bortskämda med i Fredrika. Utseendemässigt gav hon ett högt värde enligt Twin Peaks! indexet.

Detta var alltså dagens manschauvinistiska inslag.

Idag var det förövrigt en bra dag på jobbet. Jag fick jag en glass av en gammal tant också jobbade jag bara fram till lunch (återvinningscentralens välsignelse, halleluja!).

Jag säger som Niclas: Flotte - det blir flott de'.

Peace out fridens vänner

Glad i hatten

Vi borde återinföra hatten som en naturlig del av var mans vardagliga klädsel. Det skulle vara ett både praktiskt och snyggt tillskott till garderoben. Tänk bara: man skulle aldrig mer behöva oroa sig över sin frisyr, samtidigt som det skulle vara ett bra skydd mot såväl regn som starkt solsken.

Det var bättre förr.

Problemet med att anamma gamla tiders hattmode i dagens samhälle ligger väl kanske i att vi inte klär oss på samma sätt. Det känns som att kostymen var det dominerande inslaget i var mans garderob då (vilket är ytterligare en sak som var bättre förr - det var mer elegant). Ska man ha hatt så ska man också ha kostym och det är tyvärr inte så vanligt bland gemene man i dag.

Kan vi inte överväga en avvägning här? Att återinföra hatten och kostymen på bekostnad på någon modern uppfinning (iPods och alla andra Apple produkter). Reclaim the hat, typ.

Denna plötsliga fascination av hattar grundar sig i att "Den svarta dahlian" visas på SVT just nu. Filmen utspelar sig på 40-talet och alla bär därför hatt. Mycket stiligt.

Detta var alltså mitt bidrag till den rådande modedebatten.

Over and out